Kommentarer till Lång, trång, gång

Av: Linda

Linda — Tue, 24 Nov 2009 09:53:57 +0000

Jag är skribent. Jag tror det står på tusen ställen i den här bloggen vid det här laget.

Av: Lisa

Lisa — Tue, 24 Nov 2009 07:15:56 +0000

Hej Linda! Jag är också väldigt nyfiken på vad du jobbar med. Berätta!

Av: Johanna

Johanna — Mon, 23 Nov 2009 18:52:55 +0000

Åh, känner igen mig så… Jag spydde sista gången i v.22. Känsligheten för lukter gick aldrig riktigt över. Kylskåpet var värst, trots att sambon städade och städade. Men det värsta späppte till slut men fan va jobbigt det var. Jag trodde jag skulle bli tokig. Men nu när hon är här och ropar mamma var det värt det…

Av: Josefine

Josefine — Mon, 23 Nov 2009 13:56:01 +0000

Åååå, din stackare! Jag önskar verkligen att du kunde få slippa må så dåligt nästan hela tiden… Du får försöka se fram emot maj, när Pyret kommer, även om det kanske känns enormt avlägset just nu. Själv börjar jag se slutet på nio månaders illamående och trötthet, men har god lust att vräka hyresgästen omedelbums (jag är i v. 37, då den är färdig nu). Styrkekramar!

Av: Lisa

Lisa — Mon, 23 Nov 2009 08:44:18 +0000

Kämpa på Linda! Det GÅR över, lovar! Och sen kommer världens finaste bebis och allt det där illamåendet kommer kännas värt det, otroligt nog. Beundrar dig!

Av: Linda

Linda — Mon, 23 Nov 2009 06:54:33 +0000

Bra att du passar på att njuta och tanka energi de dagar som är bra! Jag mådde inte illa under grav, men bebisen hade kolik och skrek oavbrutet mellan 17 och 02 de 16 första veckorna. Man tappar viljan att leva. Nu är han 20 veckor, ligger på golvet och skrattar lyckligt åt upptäckten av fötter. Bäst av allt; finns en fot på varje ben, en fot till varje hand! Vad vill jag säga? Stå ut! Inte som att du har ett val förstås, men det kommer att bli bättre och när Pyret ler mot dig kommer allt vara förlåtet.

Av: Annie

Annie — Sun, 22 Nov 2009 21:34:18 +0000

Naaaaa, jag lider med dig och jag vet att det inte finns någonting jag kan säga för att du ska må bättre. Det är urjobbigt jag vet (det är därför det är 8 år mellan mitt första och andra barn) Det är tur att du har en bra dag emellanåt att vila på.
Varma kramar

Av: Åsa

Åsa — Sun, 22 Nov 2009 19:37:01 +0000

Förstår din frustration! Sen skulle jag skriva nåt käckt och uppmuntrande men kom inte på nåt

Av: Malin

Malin — Sun, 22 Nov 2009 19:26:04 +0000

Åhhh jag lider så med dig.

När jag väntade första kräktes jag vid köttdisken. I en plastpåse. Har fortfarande efter 8 år svårt att köpa kött. För jag tänker bara på det.

Jag jobbade då på ett åkeri som hade kyllager. Innan jag blev riktigt dålig när man fortfarande jobbade. På lagret hade vi bla ost. Så fort dörren till lagret öppnades kräktes jag. Fy.

Lider med dig.

Försöker med att säga att graviditeten är inte SÅ lång… Jag vet, man vill inte tro på det just då.

Kram

Av: Kerstin

Kerstin — Sun, 22 Nov 2009 18:23:08 +0000

Jobbigt jobbigt! Jag tycker att det suger valrossk*k att du, som fått kämpa så för att b l i gravid, dessutom får en så vidrig graviditet!! Orättvist! (Och hade jag bara haft kontakt med någon på våningen ovanför så hade jag tagit upp ditt fall och bett om rättvisa direkt! )

PS. Vad jobbar du med, om man får fråga, kan du jobba alls nu mitt mellan alla kräkor?? Förlåt om jag är för nyfiken nu! DS