Ursäkta frånvaron, men jag har varit död igen. Idag trodde jag att det var nål i armen nästa som gällde ännu en gång. Men det ordnade sig en aning mot eftermiddagen och kvällen. Fick behålla lite mat och en omgång fika. Alltid nåt.
Men det är små, små steg här. Jag har slutat fungera igen liksom. Kroppen pallar inte det här. Jag pallar inte heller det här men har nog inte så mycket val om jag har fattat saken rätt. Det spelar helt enkelt ingen roll om man blir helt jävla skogstokig på hela grejen, kräket kommer i alla fall.
Fyfan vilken tråkig människa jag har blivit. Gud vad jag saknar mig.
Vi hörs när mig är tillbaks igen. Det är mig kanske redan imorgon. Kanske blir det dropp imorgon. Men då får jag bara en omgång på förmiddagen och sen får jag åka hem, slipper ligga där och räkna timmarna i en vecka som förra gången.
Action.
Så här fint hade jag det sist.
November 23rd, 2009 kl. 22:48
innan du fanns har fått lite annan innebörd nu.. lite annat än vad trodde kan jag tänka. Det är faktiskt jävligt synd om dig helt enkelt. jag tillhör kategorin som spyr vart 22 år typ. Skulle faktiskt kunna tänka mig att ta lite spy för din skull om jag kunde. Det finns snorungar och skitungar och tydligen spyungar. Det är tur att man älskar dom så vansinnigt mycket sen… kram!
November 23rd, 2009 kl. 23:15
Hoppas du känner dig bättre snart! Krya på dig!
November 24th, 2009 kl. 0:40
Tacka sjutton att du mår dåligt när du inte får behålla något.Gulle dej.
Tänker inte berätta några “kräkhistorier” om hur jag mådde när jag var “på smällen”. Tänker inte uppmuntra med att allt är glömt när du får bebis.
Däremot gläds jag med dig och D för bebisen i din mage.
Och – Naturligtvis hoppas jag verkligen att du kommer må bättre så att du kan njuta av ert lilla underverk.
November 24th, 2009 kl. 2:58
Stackare, hoppas du mår bättre snart!!
November 24th, 2009 kl. 7:39
Herregud.
Jag tycker så vansinnigt synd om dig. En graviditet ska man ju njuta av.
Inte kräkas åt.
Usch.
Hoppas verkligen att det vänder!
November 24th, 2009 kl. 9:32
Stackare. Vad knäpp kroppen är mot dig! Lycka till! Kram.
November 24th, 2009 kl. 10:28
Hoppas att du mår bättre snart!
November 24th, 2009 kl. 11:01
Inte är du tråkig heller!
Bra att du tar tag i det hela tidigt nu och fixar lite extra näring och vätska.
*skålar norrut*
Vad kallar du din droppställning? När jag haft dropp efter op har det alltid varit “Orvar” som hängt med överallt. Gör krånglet med hjul och sladdar lite roligare.
November 24th, 2009 kl. 11:02
Fy fan, vad jag beundrar dig! Har själv legat golvad av en förkylning i två dagar och inte orkat mer än lyfta blicken upp till TV-höjd. Myspappa (också polis) fick stanna hemma från jobbet och ta hand om sonen på 8 månader. Nu är jag på benen igen, men i mina mörkaste stunder har jag tänkt på dig. Jag har tänkt att: “Nä, skäms på dig nu. Du har det i alla fall inte lika tufft!”
Har fastnat i din blogg sedan ca 2 veckor tillbaka. Läste inlägget från den 20 september “Jag är gravid” högt för mannen och vi grät! Delar glädjen och minns hur glada vi blev för det där strecket som helt plötsligt var på det andra hållet – ett plus! =) =) =)
November 24th, 2009 kl. 11:07
Inte nu igen… din stackare! När ska det vända och du ska få njuta av din graviditet som de flesta andra får göra. Håller tummarna för dig.
November 24th, 2009 kl. 11:34
Som jag skrivit förut…prova annan medicin tills du hittar den som passar dig…tex torecan-suppar…lycka till.
November 24th, 2009 kl. 11:56
Fy f-n vad jag känner igen mig.. Att läsa din blogg är som terapi. Dessutom försöker jag sticka den under näsan på min man eftersom det verkar att han fattar vad jag gick igenom bättre när han läser DIN beskrivning av hur DU mår. Jag kände exakt samma, och det är det som skrämer mig med att bli gravid igen. Man tappar sig själv, man mår så dåligt att man blir totalt bottenlöst grå. Illamående knäcker en psykiskt. Det gör inte smärta på samma sätt, och jag VET detta eftersom jag bröt svanskotan 3 veckor innan tösen föddes (ja, det var pga grav – bebsien klarar tydligen det .Också. Haha)
Men summa summarum, ändå-det är värt det. Håll ut. Du får en skatt. Problemet är att man inte fattar det riktigt förrän SEDAN. Efteråt. Därför säger jag det till dig nu: håll ut. Du får VERKLIGEN en SKATT.
November 24th, 2009 kl. 12:10
Sara T:
Du har så rätt, man fattar ju inte det nu. FÖr man har aöldrig varit med om det. Jag har ju knappt fattat att jag är gravid, jag tycker bara att jag mår skit, skit, skit och att allt är så jäkla jobbigt.
Din kommentar hjälpte mig att se ljust en stund, tack
November 24th, 2009 kl. 13:39
Varma styrkekramar till dej, Linda!
Jag hoppas att du får må bättre snart. Mycket snart…
November 24th, 2009 kl. 13:44
Linda – håll i, håll i, jag måste skriva och peppa dig inför varje dag som du trots allt tar dig igenom. Du är en inspiration för oss alla som läser din blogg.
Jag skickar många tankar till dig och hoppas att du mår bättre snart!
November 24th, 2009 kl. 13:48
Tack fina ni!
November 24th, 2009 kl. 14:33
Jag lider med dig så oerhört mycket!! F-n oxå, rent ut sagt. Kram!
November 24th, 2009 kl. 16:37
Stackare! Okej, vet inte om det här är en tröst i kräkeländet, men min frisör berättade att då hon blev gravid i våras, mådde hon konstant illa i 4 månader och det enda hon kunde äta var tomat och hård smörgås, annat kunde hon inte behålla.
Nu kan hon äta mat igen. Hon ska snart föda sitt första barn. Ville bara säga att du inte är ensam…:) Krya på dig!