Brorsans lilla Linn, 4 år, 5 om två månader, studerade mig från andra sidan rummet igår.
Linn: Har du varit mamma förut någon gång?
Jag: Nej, det blir första gången.
Linn: För du har en bebis i magen. Det är därför du är tjock.
Jag: Snorunge.
Linn: Vet du hur bebisen kommer ut ur magen?
Jag: Ja, det vet jag.
Linn: Jag kan berätta det i alla fall. Man skär ut bebisen med en kniv. Eller så kommer den ut från muffen. Då blir muffen JÄTTESTOR och så skriker du JÄTTEMYCKET. Så här: AAAAAAJ, AAAAAAAAAAAJ, AAAAAAAAAAAAAAJ!
Jag: Tack, det räcker.
Linn: Kommer inte bli kul för dig det där.
29 kommentarer till “Linn berättar om förlossningar”
Skriv en kommentar
Baserat på Wordpress MU med modifierat tema Prisa
December 13th, 2009 kl. 13:54
Dagens stora skratt….
December 13th, 2009 kl. 14:18
…och så tackar vi lilla Linn för dagens första lektion! Tack Linn! Tack “faster” Linda!!!
Ajj löööv tanken på att Pyret växer sig större o starkare, o en vacker dag kommer ta sig ut kniv-vägen eller mutt-(pull-!)vägen
ett sent grattis t Pyret på 17-veckorsdagen! Försök va lite snäll mot mamma Linda nu, så hon får chansen att stå på benen i jul 
Pepp-pepp-pepp-kram!!
December 13th, 2009 kl. 14:20
Hahahaha.. Barn är väldigt brutalt ärliga ibland!!
)
Hoppas du mår bättre. Kram!
December 13th, 2009 kl. 14:23
HAHA, skön slutkommentar!
December 13th, 2009 kl. 14:47
Det vet väl alla att ungar kommer med storken?
(undrar hur de får IN storken bara…..)
December 13th, 2009 kl. 15:06
“Pullan”?! Hihihi.
Jag kommer att vråla på det där sättet någon gång under den närmsta veckan (wish me luck…) och är fullmatad med skräckhistorier som alla mödrar g-i-v-e-t-v-i-s måååste upplysa en förstföderska om. Konstigt nog är jag inte så jättenervös eller rädd, men lite läskigt är det allt. Hoppas jag slipper kniven.
Oavsett hur det går kommer jag ALDRIG att använda min ev. negativa upplevelse till att skrämma någon annan. Det är ett löfte.
December 13th, 2009 kl. 15:18
Jag tror att Linn sa muff, inte pulla. Jag har nog fått det där lite om bakfoten. Måste ändra lite i texten tror jag.
December 13th, 2009 kl. 15:25
haha, one gotta love kids
December 13th, 2009 kl. 15:50
Hahaha!
December 13th, 2009 kl. 16:22
Störtskönt Linn:-) Precis så är det. Men jäkligt häftigt samtidigt. Det häftigaste jag gjort, hur himla ont det än gjorde. Jaja…ska inte tjata om det, du kommer förstå vad jag menar framåt våren. Hoppas du snart är på benen ordentligt. Kramar
December 13th, 2009 kl. 17:07
Tja.
Ungen har ju rätt.
December 13th, 2009 kl. 17:08
Haha. Hoppas att hon kommer ihåg det där när hon själv ska ha barn *s*
December 13th, 2009 kl. 17:15
Hahahahaha..Härligt ärligt!! Min mamma hade en diskussion med ett dagis barn en gång om var bebisen kommer ut. Pojken ifråga var 6 år visste inte så han undrade. Mor min talade om och han tystnade. Sa sedan med förskräckt stämma: “Säg det INTE!! till nån”.
December 13th, 2009 kl. 19:35
Verkar som om din brorsdotter är väldigt lik vår dotter i sättet att uttrycka sig. Som av en händelse är Linn och vår dottern nästan exakt lika gamla (skiljer en månad).
Och du, visst känns det att föda barn, men det är samtidigt det häftigaste man kan vara med om! Snart halvtid nu… sen går det fort ska du se.
Kram
December 13th, 2009 kl. 22:48
Hon är rätt nära sanningen….
Min dotter har medelat att hon ska inte ha några barn eftersom det gör så ont när de kommer ut
December 13th, 2009 kl. 22:53
Min kompis äldsta var väldigt sugen på att lillebror skulle komma ut. Så varje kväll så pratade hon med magen. Hon avslutade alltid med att säga att han inte skulle glömma att stänga dörren. Vilken dörr frågade min kompis tillslut. Den på benet där han skall komma ut såklart.
När jag var gravid så var det en kompis barn i den åldern som kom fram och klappade min mage ömt. Sen plötsligt så bara SKREK han “HEJ BEBIS”. Lite förvånad blev nog både jag och grisen. Nu gillar inte Leia honom så hon kanske kommer ihåg…
December 13th, 2009 kl. 23:04
helt fantastiskt….
*ler*
December 14th, 2009 kl. 10:52
Haha! Jag skulle vilja träffa den där Linn.
December 14th, 2009 kl. 12:40
Det sägs ju att av barn och galningar får man höra sanningen.
Alla förstagångs mammor får nog höra en del skräck historier. Min svägerska fick barn fyra månader innan mig och hon vågade inte berätta något för mig, hon ville inte skrämma mig. Sedan att just min förlossning blev ett skräcksenario betyder ju inte att alla andra oxå kommer få det så. Vänninnan hade det ovanligt lätt! Inga särskilt jobbiga värkar och bebben kom ut efter en och en halv timme på BB. Alla förlossningar är olika. Jag tror inte min nästa (när nu det blir) kommer bli lika jävlig och nu vet jag ju hur ett snitt går till.
Det enda du behöver tänka på är att tala om för personalen hur du vill ha det och hur du mår. De är ju inga tankeläsare direkt ;P
Oroa dig inte för att säga något elakt eller tokigt. De har hört ALLT och kan nog berätta om en del galna saker som föderskor sagt. Det kan bli lite underhållning när det känns kämpigt
December 14th, 2009 kl. 13:12
Just såna berättelser gjorde att jag bestämde redan när jag var liten att jag inte skulle ha barn. Tur att det finns läkare med knivar för såna räddfisar som jag!
Men Linn verkar vara den kaxiga typen som inte blir avskräckt! (Du med Linda!!)
December 14th, 2009 kl. 14:00
Hahahahahaha, av barn och dårar får man höra sanningen!! Barnlogik är störtkul
December 14th, 2009 kl. 16:01
Rolig och härligt ärlig men vansinnigt störig unge det där verkar vara =)
Och vad säger man tillbaka egentligen? Det är ju bara ett barn…fast ditt svar var rätt bra tycker jag =)
December 14th, 2009 kl. 17:44
Det finns INGEN som kan förklara smärtan.
Så.
Du upptäcker själv.
Ha en fin kväll
December 14th, 2009 kl. 18:23
Har följt din blogg länge och nu klurar jag lite på en sak. Din blog handlar ju om “innan du fanns”.. men.. nu finns ju knyttet. Kommer du sluta blogga sen? För det vore tragik på hög nivå. Tack för trevlig läsning.
December 14th, 2009 kl. 22:24
När jag var gravid och skulle hämta sambons son på dagis fick jag följande fråga från en liten tjej (ca 4,5år):
“Har du en bebis i magen?”
“Ja det har jag.”
“Gör inte det ont?”
“Nej det gör det inte, men det är lite tungt nu när magen är så stor.”
“Kommer det inte göra ont när den kommer ut i din slida?”
Hmmm, vad svarar man på det….
December 15th, 2009 kl. 0:54
Hahahaha, vilken skön unge!
Fast det är ju STÖRTHÄFTIGT. Jag har nog aldrig känt mig så oövervinnerlig som efter genomförd förlossning. Visst, det gjorde jävligt ont – fast jag hade faktiskt förväntat mig värre. (Och jag tog ingen bedövning som kan ha lurat mig…) Det är en GRYMT cool uppleverlse, i alla fall om man slipper problem. Skulle gärna göra om det – och dessutom är ju belöningen för jobbet så väldigt bra!
December 15th, 2009 kl. 1:23
De är kloka de små liven…
December 16th, 2009 kl. 11:48
Underbar unge! Det kommer inte att bli kul för dig det där! Härligt!
Fast för egen del tycker jag att det var helt ok. Och så häftigt! Och jag klarade mig med bara profylaxandningen. Alla vill alltid bara berätta skräckhistorierna. Lyssna inte. Det är coolt. Och smärtan är hanterbar. I alla fall var den det i mitt fall. Lycka till!
December 16th, 2009 kl. 14:41
Vilken härlig Linn!
Själv blir jag mamma för första gången om en vecka, då vi har tid för planerat snitt, så för vår del blir det knivvarianten!