Julafton var alldeles perfekt. Vi firade hemma hos brorsan på landet. Glada barn, glada vuxna, jättegod mat, en anka som hette Kalle istället för Anna, Tomten kom och knackade på, fina presenter till höger och vänster. Julefrid, at last.

På morgonen var den promenad hem till mamma och pappa för att starta dagen med grötfrukost och jordklotets godaste bröd som mamma bakar till varje jul.
Efter frukost besöka gravar. Tända nya ljus för farmor och sakna extra mycket just på julafton.

Sen hem till storebror och hans familj för att sparka igång hela kalaset. Och jag åt och drack, och jag drack och åt, och sen gjorde jag så här: EN GÅNG TILL! Gud vad gott det är med julmat. Med mammas köttbullar, och mammas lax och pappas Jansson och min egen nubbesallad gick i den också och brorsans skinka och mammas julbröd igen, och prinskorv och potatis och alla dom andra tusen sillarna lämnar jag till resten av gänget som inte begriper bättre, men D’s revbensspjäll smakade käften gott, som farmor brukade säga. Och mammas omelett som i år fick kantarellstuvning, mmmmm! Och så allt det där andra som också gick i. Pyret orkade inte röra sig på hela kvällen sen. Helt matlam blev bebis. Jag knuffade lite på magen för att sätta fart på liten, men liten bara sov och sov och zzzzz. Tills mättnaden började släppa en aning, då kom det en lam liten kick.

Så här trött blev man.

Min pappa solar inte solarie, han är inte skitig heller. Han är bara brun den mannen. Jämt.
Och förra veckan var han visst ute och reste.

Sen kom Tomten! Jomenvisstserrö, knack, knack på dörren.
Linn tyckte att han var VÄLDIGT lik hennes kusin Calle, det kunde vi väl inte riktigt hålla med om. Eller så kunde vi det. Det var min uppgift att åka och hämta Tomten några kvarter bort. Hans släde var tydligen utsliten. När jag ska hämta Tomten så hoppar jag i min svägerskas Uggs, med väldigt hal sula. Väldigt mycket hal snö ute. Hämtar tomten, tar hunden för att hon inte ska kissa ner sig när Tomten kommer. Inte stans tuffaste jycke det där.
Går ut.
Ramlar.
Hamnar i en position min kropp inte visste fanns. Mina ben spretar åt olika håll i onaturliga vinklar. Hunden sätter sig och tittar på mig medan jag kvider. Det gör så ont. Jag tänker att här har mer än ett ben gått av. Överväger att svimma för att slippa tänka på saken. Låter bli. Tomten är redan inne i hallen, alla är exalterade över Tomten, ingen märker att jag ligger som Bambi på uppfarten och sakta men säkert stendör.
DET GJORDE SÅ SJUKT ONT!
Efter mycket om och men lyckas jag ta mig upp. Jag släpar mig in i huset. Vill inte störa Tomtelyckan som råder i vardagsrummet. Hasar in i köket. Grinar lite så där av bara farten, tyst men bestämt för mig själv. Då hör jag Tomten: GOD JUL LINDA ÖNSKAR LINN!
Helvete, jaha, då måste jag gå och hämta paketet från Tomten utan att sabba Linns fantastiska stund. Haltar mig in i vardagsrummet på nåt vänster, säger “helvete vad ont jag har”, kommer på att det är julafton och vi har Tomten på besök, Linns ögon tindrar, ber så väldigt mycket om ursäkt för att jag svär när Tomten hör, får tag i mitt paket, landar i en kontorsstol som TACK OCH LOV har blivit framrullad på vardagsrumsgolvet.
Sen var Tomten klar och gick sin väg. Med det kunde jag börja klaga. Mina händer var helt vridna, mina ben var inte av men det kändes så. När jag klagat en kvart och alla kunde konstatera att jag levde och inte behövde någon doktor så tyckte folk att julafton kunde få fortsätta.
Då öppnade vi paket.

Titta vilka fina paket min mamma gör, av notpapper.

I det här paketet låg en present från farmor. Från fina, fina farmor. Pappa och farbror bestämde att vi barnbarn får dela på de pengar som hon lämnade efter sig. Hon levde verkligen inte fett, tvärtom. Men trots det så lyckades hon spara ihop en del som fick bli julklappar till oss.
Tack farmor, viskade jag.

D hade köpt världens finaste sak till mig, något jag trånat efter länge, länge men som jag är alldeles för snål för att köpa trots allt trånande. Jag blev så glad att jag höll på att trilla ur stolen och bryta benen en gång till när jag öppnade paketet.
Vad det var tänker jag behålla för mig själv. Jag bara vill det. Allt privat får inte plats i bloggen. Ja, och så fick jag ett tydligt bevis på att han känner mig bäst i hela världen i form av en annan present som jag inte heller tänker avslöja.

D’s present tänker jag avslöja eftersom jag redan sagt att jag skulle göra det.
D fick också humor fast i annan form av mig. Han fick två biljetter till Stand up med trerätters i huvudstaden i vår. Han blev jätteglad, så glad att jag tror att jag får följa med faktiskt.
Köpa presenter till andra som gynnar en själv, en form av intelligens.

Allt var så fint, och bra på alla sätt och vis. Jag vet inte vad klockan var när jag packade in D, mor och far som är så rar, i bilen och styrde hem. Väl hemma satt jag och D uppe några timmar. D hjälpte mig att sätta ihop julklappen jag fått av honom som kräver lite montering. Sen satt jag och glodde på den och njöt som ett barn. Det är en form av inredningspryl, så mycket kan jag ju avslöja.
Hunden somnade nästan stående i hallen när vi kom hem. När vi släppte ut henne ur bilen och hon skulle springa till vår port så sprang hon på fel sida om huset. Då är man faktiskt ganska trött. Inte helt lätt att ha en hjärna stor som ett Toy-tuggummi och fira jul en hel dag. Jättejobbigt faktiskt.

Och idag är det idag. Nu ska vi ut på stan och äta lunch.
Jag är skadad i kroppen idag också, men kanske inte riktigt så död som jag trodde att jag var när jag låg där med hälarna vid öronen på uppfarten igår.

God fortsättning!

Inlägget skapades den Fredag, December 25th, 2009 kl. 13:03 under Okategoriserad. Du kan följa kommentarer till inlägget via RSS 2.0 flödet. Du kan skriva en kommentar, eller skicka en trackback från din egen sajt.