Det klagas en del på att dagens ungdomar inte är lika väluppfostrade och artiga som förr. Många skyller på föräldrarna, en del skyller på skolan och ganska många skyller helt enkelt ifrån sig. Men jag har hittat den enda naturliga förklaringen. Ungdomarna pratar helt enkelt datorspråk. Och då menar jag inte konstiga förkortningar och smileys, utan ett språk som faktiskt är skapat av vuxna människor som borde vara föredömen.
Som till exempel när jag stänger ner ett dokument i mitt ordbehandlingsprogram. Då frågar datorn omtänksamt ”Vill du spara förändringarna i “Jättebra text som kommer slå alla med häpnad och ge dig nobelpriset i litteratur” ?(Eller något annat relevant namn som jag döpt texten till.) Och mina svarsalternativ är tydligen ”Ja”, ”Nej” och ”Avbryt”. Vad hände med ”Ja tack” ”Nej tack” och ”Nämen oj nu måste jag visst gå och tvätta håret”(eller annan kallpratsfras som på ett diskret sätt signalerar att man inte är så värst intresserad av att fortsätta)?
För man ska vara lite snäll mot sin omgivning tycker jag. Om min dator deprimerat säger ”kan inte hitta skrivaren” så vill jag gärna kunna trycka på en knapp som ställer den hjälpsamma frågan ”kommer du ihåg var du såg den sist?”
Dessutom anser jag att man ska stå för sina handlingar. Ibland när jag trycker lite hejvilt på tangenterna så säger min dator att ”Programmet har utfört en förbjuden åtgärd och kommer att avslutas”. Och då är mitt enda alternativ knappen ”OK”. Vadå okej? ”Förlåt” heter det väl? Eller kanske ”Jag lovar att aldrig göra det igen”? När min son är 16 och kommer hem två timmar för sent och luktar sprit så kommer jag säga ”min son, du har utfört en förbjuden åtgärd, och din veckopeng kommer härmed att avslutas”. Inte vill jag då att han bara rycker på axlarna och svarar ”okej”.
För man måste förstås uppfostra datorn också. Häromdagen sa den att ”Winword.exe har genererat ett fel och kommer att stängas av Windows. Du måste starta om programmet“. Så då letade jag förstås efter knappen ”Då tycker jag att winword.exe ska be om ursäkt omedelbums”. Och när datorn säger saker såsom ”ERROR [HY104] [Microsoft][ODBC-drivrutin för Microsoft Access]Ogiltigt precisionsvärde” så skulle det vara trevligt att kunna svara ”Ursäkta, men kan du ta det på svenska, tack?” alternativt ”Dra åt helvete. Och ha en trevlig resa”. (För det gäller att inte tappa behärskningen och förlora den artiga tonen, man måste ju tänka på att man är en förebild för de där ungdomarna.)
Min man tycker dock att svaren duger som de är. Han vill till och med införa dem i verkligheten. Till exempel när jag säger ”du har placerat skedarna på ett felaktigt sätt i diskmaskinens bestickkorg” så förespråkar han de två svarsalternativen ”Mer information” och ”Visa mig inte det här meddelandet igen”.
Och jag kan ju gissa vilket alternativ han väljer.
Januari 7th, 2009 kl. 23:06
Hahaha gud vad rolig du är!
Ska börja snacka datorsnack tror jag!
“Visa inte det här meddelandet igen”
Januari 8th, 2009 kl. 0:19
Helt klockrent!
Januari 8th, 2009 kl. 8:45
Underbart!!! Jag vrålar av skratt, vilken härlig start på morgonen att läsa din text – nu blev jag genast på bättre humör!!
Januari 8th, 2009 kl. 10:46
det här bara måste jag visa min datanördiga sambo och vänner.. *skrattar högt*
Januari 8th, 2009 kl. 10:46
http://u.helgon.net/g/{30D/{30DCC51E-00E9-440D-AFF9-E952B95D3E65}.jpg
Här har jag en fin bild till dig ang just detta..
Januari 8th, 2009 kl. 12:49
*pang, bom, stendöd*
Jaha, där garvade jag så jag dog. Bara så där.
Januari 8th, 2009 kl. 13:10
HAHA, fantastiskt roligt!
och det är sant..datorspråket smyger sig in i verkliga livet, eller IRL som man säger.
Min syster har till exempel anammat uttrycket “ESC” när något är tråkigt. (ESC-knappen står väl för escape kan jag gissa?). När något är mycket tråkigt säger hon således ESC, ESC, ESC!
Något jag kom på nu är ju att man kan, om man hör en tonåring eller vem som helst skrika, säga “men stäng av caps lock!”. då kanske de förstår och lugnar ner sig? eh. haha. ja. tack för ett roligt inlägg hur som helst!
Januari 8th, 2009 kl. 13:44
Världsbästa inlägget! Jag anar en liten sanning bakom humorn. Kan du ha kommit något på spåret?
Januari 8th, 2009 kl. 19:04
jag kan inte sluta skratta – tårarna bara sprutar!!
Januari 8th, 2009 kl. 20:20
Eller lite “syntax error” kanske?
Januari 8th, 2009 kl. 21:41
Du är bara för skön
! Du måste börja arbeta på någon slags parlör för övertrötta mammor som behöver skratta så vi snudd på skrämmer livet ur barnen!
Januari 9th, 2009 kl. 1:00
Åh, det borde finnas nåt ställe där man kan ladda ner och göra egna felmeddelanden. Så kan jag tejpa upp dem i huset på ställen där vi är oense, och så kan man välja utgången själv… Kreativare och lite roligare än att gnälla på varandra!
Januari 9th, 2009 kl. 1:40
Du är ju helt underbar, skrattar så jag väcker både sonen och mannen! (schhhh…. *undertryckt fniss*) Har nyligen snubblat över din blogg och efter jag fått skrattkramp när jag läste om bland annat den nattliga strumpdiskussionen med din dotter så blev den genast lagd till favoriterna
Januari 9th, 2009 kl. 11:22
Skaffa en mac istället så slipper du alla mystiska fel!!!
Januari 9th, 2009 kl. 18:00
Hahaha…det är juh så sant som det var sagt!
Januari 9th, 2009 kl. 23:49
HAHA!
det bästa i den här dagens ungdom-debatten är ju när man läser böcker/tidningar/ser filmer/whatever från en 20-30 år tillbaka och ser precis samma “dagens ungdom är så ouppfostrad”-kommentarer där, om en annan generation. om den kom med i böckerna så antar jag att det var något man sa i samhället också.
som 80-talist måste jag säga att det är ganska befriande, vi är tydligen inte de första rötäggen XD
(det trodde man faktiskt ett tag, alla var väluppfostrade och sen kom vi och förstörde sverige)
Januari 10th, 2009 kl. 22:58
Hej hej
Va mysig blogg du har…. Ska kolla vidare.. ville bara lämna spår..
Kolla gärna in min sida om har vägarna förbi
Kramiisss
Januari 12th, 2009 kl. 18:25
Hahahaha. Jag dööör. Helt underbart!
Fast vet du – jag tror faktiskt att din tonårsson kommer att svara just “okey” vid ett sånt tillfälle. Det gör iallafall tonåringarna hemma hos mig. Och äntligen fattar jag varför!