Tänk dig att du vaknar på morgonen av att ditt barn i förtvivlan ylar “jag kan inte se!” . Du springer in i barnrummet och möts av ett par igenmurade ögon. Vad gör du då?

A) Du tänker “nej fan, jag har ju ett viktigt möte idag och dessutom förlorar  jag ju hur mycket pengar som helst på att vabba” och så polerar du upp ditt barns ögon med en bomullstuss tills de skiner vackert rosa. Därefter åker du till dagis och pratar extra högt i dörren samtidigt som du gestikulerar ivrigt så att ingen riktigt hinner titta på ditt barn eftersom de är upptagna med att fånga alla vantarna som du viftar ner från de andra barnens hyllor. Sedan smittar ditt barn femton andra barn, så några dagar senare är avdelningen behagligt tom och luftig och fröknarna har jättemycket tid att riktigt rå om din unge. Och femton andra föräldrar missar femton viktiga jobbmöten, och nästa dag är barnen förstås inte friska, så tretton nya föräldrar byter av de tretton andra och missar sina tretton viktiga jobbmöten, medan två föräldrar inte har någon att byta av med så de missar två nya viktiga jobbmöten, och nästa dag vabbar totalt femton föräldrar på nytt.  Sedan är det helg och fem barn missar ett kalas de var bjudna på, och ett barn gråter på sitt eget kalas för ingen kunde komma, och åtta barn klättar på väggarna och ett barn får följa med till affären och springer runt och busar bland blöjorna och träffar på en gullig tvåårig flicka och de leker lite med hennes snuttefilt och så är helgen över, och föräldrarna till en tvåårig flicka upptäcker att henne ögon är helt  igenkladdade, men de har ju viktiga jobbmöten både två, så de torkar och torkar, och lämnar på sitt dagis, vilket för övrigt råkar vara samma dagis som din kollega har sitt barn på. Du vet, den kollegan som gör de tråkiga men viktiga arbetsuppgifterna som du alltid måste göra när hon inte är där. Med de goda nyheterna är att de första femton barnen i alla fall är friska på måndagen, men plötsligt är femton nya barn sjuka,  för de första femton barnen hade minsann syskon, men en förälder tänker “jag har ett viktigt jobbmöte och dessutom har jag inte råd att vabba mer” så hon polerar sin barns ögon vackert rosa och lämnar henne på dagis där hon överlyckligt springer emot ditt barn och skriker “hej Kalle!” och så kramas de länge, länge.

B) Du ringer dagis och berättar att ditt barn inte kan komma idag. Sedan stannar ni hemma och spelar spel och ritar, och ni åker inte till affären och torkar ögon på snuttefiltar och provrumsdraperier.

(Byt gärna ut “igenmurade ögon” mot “kräks över hela ansiktet” för extra effekt.)

Inlägget skapades den Torsdag, November 5th, 2009 kl. 10:29 under Uncategorized. Du kan följa kommentarer till inlägget via RSS 2.0 flödet. Du kan skriva en kommentar, eller skicka en trackback från din egen sajt.