Idag hände det igen. Vi var i klädesaffären och Samuel hittade något fint. Något som han verkligen ville ha. Något som var vackert, och fint och speciellt och som fick Samuel att le.
Då kom två tjejer fram till honom. 6-7 år gamla och väldigt bestämda.
- Det där kan inte du ha. Det är till tjejer. Bara till tjejer.
- Nej, sa jag. Det är till barn.
- Det är det inte alls, sa tjejerna. Bara tjejer kan ha sådana.
- Nej. Alla barn kan ha sådana.
- Nä, pojkar kan inte ha sådana. Bara flickor.
- Nej då, envisades jag. Alla barn kan ha dem.
- Mamma, mamma! ropade båda tjejerna förskräckt. Mamma, kom fort! Den där pojken tänker köpa saker som bara tjejer kan ha! Mamma!
Den där mamman kom inte fort. Och jag vet inte vad flickorna ville att hon skulle göra. Förklara för oss att det inte gick för sig? Hindra oss genom att lägga sig framför kundvagnen så att vi inte kunde köra därifrån med dyrgriparna? Visa medaljen i trångsynthet som hon vann på senaste föräldramötet?
För ja, jag skyller på föräldrarna. Jag skyller på alla er som har valt att dela upp världen i två delar, och räcker den ena halvan till er son, och den andra till er dotter. Jag skyller på alla er som säger saker i stil med “men det är ju bara så, jag har inte styrt min dotter till att älska prinsessor och min son till att älska bilar. Det måste vara biologiskt betingat, precis som att jag älskar vackra kläder medan min man fixar med bilen. Jag har minsann gett mina barn ett val – jag räckte fram både bilar och dockor, det gjorde jag. Och varje gång min dotter lekte med bilarna så sa jag “jahaja” och när hon lekte med dockorna så sa jag “nämen titta vad gulligt! Vilken duktig liten mamma du är! Så fint du bär dockan! Ska du mata dockan också? Ska mamma hjälpa dig att klä på den? Vill du ha en vagn till dockan? Ska vi sy kläder till den?”"
För nä, du har inte gett dina barn tillgång till hela världen om inte varje lek och varje val uppmuntras, och om du själv inte vågar lämna din trygga hörna där män gör på ett sätt, och kvinnor på ett annat.
Men vet du vad? Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om din dotter är din prinsessa, och din son din riddare. Jag bryr mig inte om din dotters rum har varit heltäckande rosa sedan könsultraljudet i vecka 24, jag bryr mig inte om det enda din son får i julklapp är bilar. Jag tror inte att man är en ond eller dålig förälder bara för att ens dotter har en rosa period, eller för att ens son bara leker med bilar. För jag vet ju inte hur det är. Det kan ju vara så att du faktiskt har gett dina barn valmöjligheter, och att de har valt just så. Och poängen är ju att jag inte vill begränsa någon. En flicka ska inte i något missriktat jämställdhetsförsök hindras från att klä ut sig till prinsessa, och ingen pojke ska tvångskläs i kjol. Det förändrar inte löneklyftorna eller gör att gravida kvinnor har lättare att få jobb.
Men jag bryr mig om dina barn får mina att gråta. För då har du inte bara begränsat dina barn, du försöker även begränsa mina. Så förklara för mig på vilket sätt världen skulle vara en bättre plats om min son inte fick ha på sig det här:
November 14th, 2009 kl. 18:22
Vilket fint inlägg! Du har så rätt.
Jag tar mig för pannan när jag kommer in i barnklädesaffärer idag. Rosa och rött för , svart och blått för pojkar.
För några år sen var det himla noga med att de inte skulle falla in i sådana könsroller så tidigt. Det var viktigt att kunna leka med varandras leksaker och tjejer skulle inte bara ha rosa. Absolut inte rosa egentligen, för det var ju så typiskt.
Men nu??
Jag har en brorson som på Halloween när han var 4 år hade på sig cowboyboots, rosa prinsessklänning och en rymdhjälm. Medan alla andra barn kom som riddare, prinsessor och poliser.
November 14th, 2009 kl. 18:47
Jag var mer på för ett gäng år sedan men jag blev så trött av att bli kallad för “rabiat feminist som använder sina barn som slagträn mot samhällets könssteroeotypa indelning” när min son i fyraårsåldern ville ha rosa kläder på sig och jag lät honom. Jag säger inte att flickor har en rosa period, jag säger att alla barn har en period då de tycker hemskt mycket om varma mjuka färger så som rosa, ljusblått och mysfärger. Skillnaden är att pojkar blir i frågasatta av samhället och flickor blir förstärkta i sina val och poff, så har vi det vi har. Jag har slutat krångla och låter mina barn klä sig som de vill MEN!!! jag är väldigt noga med att säga ifrån när de säger någon om att pojkar har ditt och flickor datt eller pojkar leker med ditt och flickor leker med datt.
Det var såååå nära att dottern var cowboy på årets dagisfoto, hon hade valt det själv men personalen lyckades övertala henne att ha annat på sig när fotot väl togs. Man skulle kanske varit kvar som vakthund tills fotot var taget.
Jättebra inlägg, ofta känns det som om vi tänker väldigt lika (förutom spindlar, men jag har AIK:are (läs getingar) istället), det är nog därför jag läser din blogg så fort du uppdaterat
November 14th, 2009 kl. 18:53
Tingeling har ju faktiskt en killkompis som också har vingar – Tristan , så det så !
November 14th, 2009 kl. 18:54
Vilken fin alv du har i ditt hus!
Jag hade två nästan likadana för ungefär 20 år sen, en kille och en tjej. De unga som bor här nu har hoppat över trolleriutrustningen – eller de fick men ingen ville använda.
Snyggaste rosa t-shirten i huset ägs av 11-årige grabben. Och ja – han har valt den själv.
November 14th, 2009 kl. 19:19
Åh, jag älskar blicken i hans ögon på den sista bilden. Han ser så stolt ut över hur fin han är. Måtte den blicken få leva kvar och levas ut fritt!
November 14th, 2009 kl. 19:28
Underbart!
November 14th, 2009 kl. 19:39
WORD! Detta borde tryckas på flygblad och delas ut i varenda skrymsle och vrå på denna jord! Inte för att du kanske bryr dig men det är detta jag (utbildar mig till att) ska jobba med (bland annat =P) !!! Vart fasen man nu börjar…
November 14th, 2009 kl. 19:40
love you!
November 14th, 2009 kl. 20:35
Såå bra!
November 14th, 2009 kl. 20:50
Härligt att höra att vi faktiskt är flera som resonerar som du!
Då förklarade jag för henne att jag inte tycker att det finns speciella pojk- och flicktröjor utan att pojkar och flickor faktiskt kan ha på sig precis just det som de själva tycker är fint. Och det tyckte hon lät bra.
När Wilmer klär ut sig tar han på sig sin Supermandräkt underst och sen ballerinakjolen och fevingarna. Oftast är det faktiskt utan Supermandräkten.
I höstas när vi skulle köpa nya gympadojor föll han handlöst för ett par rosa Dora Utforskaren-skor, och JA jag köpte dem till honom (till många dagismammors stora förundran!). På H&M hittade han en Hello Kitty-tröja som han älskade, ja den fick han den med.
Lillkillen älskar alltså Hello Kitty och Dora Utforskaren. Förra veckan fyllde han 4 år och hade barnkalas, av sina kompisar fick han lika mycket Hello Kitty-saker som Cars, Spiderman och andra “typiska” (enligt trångsinta människor!) pojkleksaker. Vi har till och med lyckats få barnens farmor och farfar att förstå att om barnen vill ha Hello Kitty är det faktiskt inget underligt med det, fastän det är pojkar. Så av dem fick han faktiskt ett Hello Kitty memory spel!
En dag när jag lämnade barnen på dagis hade Wilmer på sig sin Hello Kitty-tröja. Då var det en flicka på storebror Samuels avdelning som undrade om Wilmer var en pojke eller flicka. Jag frågade henne varför hon undrade det och svaret jag fick var att han ju hade en flicktröja på sig
November 14th, 2009 kl. 20:54
Underbart! Och så fin han är!
November 14th, 2009 kl. 21:24
Vid alla gudar vad trångsynta en del är!! Tyvär har jag sådana i min familj.Men jag ser fram emot regelrätta slag om pojken min (3 år) plötsligt vill ha något rosa. Jag kommer köpa det bums. Han hade en docka förut ( den sista jag hade kvar från när jag var liten) som han älskade. Den blev stulen. Och som han grät! I Veckor!! Letade överallt efter en liknande (en med hår) men hittade bara skalliga. Han fick tillslut en skallig men då var det inte intressant längre. ( det var ju inte hans älskade).
Nä låt barn vara barn och oskyldiga sådana som får kläder DE tycker om och leksaker DE tycker om.Inte sådant som Vuxna tycker “passar”.
Din pojk är en mycket fin alv. Jag hade frågat flickorna var om de helt missat att det faktiskt finns pojk alver oxå för annars skulle det ju inte bli några alvbebisar! sedan hade jag bett dem presentera mig för mamma och låtit henne veta att hon behöver uppfostra sina barn bättre eftersom de visar tendenser till att bli mobbare.
Jag tål inte folk som låter sina barn ge sig på andra!
November 14th, 2009 kl. 21:31
Min dotter väljer själv att hon ska vara prinsessa. Men hon är en prinsessa som leker med lastbilar, lego, dockor, ritar teckningar och annat som BARN gör. Fick jag välja så skulle inte ALLT vara rosa. Men nu väljer hon själv och då blir ALLT rosa. Om hon fick välja så skulle maten hon äter också vara rosa. Men det finns nog en tid för allt och jag tror faktiskt det hör till hennes ålder att hon fascineras av allt sockersött, glittrigt och rosa. Det går nog över. Jag tänker inte sluta köpa lastbilar till henne i alla fall. Men på klädsidan har jag gett upp med att köpa “killkläder” och “killfärger” då hon vägrar sätta på sig dem. Det blir liksom inte ekonomiskt.
November 14th, 2009 kl. 21:51
Superbt inlägg och jag länkar vidare till min egen blogg om det är OK?
Jag har blivit utsatt för flera sådana föräldrar/vuxna.
Jag har en liten söt kille på 3-år och stod och tittade på rosa pyjamas med katter på i en affär när de rakt framför mig står en mamma och mormor och tittar på samma pyjamas.
mamman: men detta kan väl passa kalle? det är nog hans storlek…
mormor: nädu, pojkar kan inte ha rosa!
jag: jag har en pojke och han klär utmärkt i rosa, det är hans bästa färg! så jag ska ta en till honom!
mamma: ja, där ser du mor.
mormor snopet: ni kommer göra era barn förvirrade…
Jag har flera dussin sådana historier på lager och fler kommer det väl att bli… inte konstigt att barnen du skriver om är trångsynta. Men när min son vill prova en klänning hos en kompis till honom anser jag inte det som konstigt! Jag anser att han växer som person när han utforskar sin omgivning!
Bra skrivet!
November 14th, 2009 kl. 22:02
Jag blir så glad när jag ser bilderna på din glada pojke. Det är ju det som det handlar om, barn ska få vara glada och få vara sig själva, oavsett kön ska dom få vara älvor, prinsessor, cowboys eller indianer, eller va fan som helst. Att få leka och använda sin fantasi utan att bry sig om vilken färg deras kläder har, eller vilken “könstillhörighet” som leksaken har.
Jag beundrar dig och hoppas att när jag får barn kommer så kommer jag ta mitt ansvar och låta barnen vara barn så länge som möjligt.
November 14th, 2009 kl. 22:05
Har ganska precis upptäckt din blogg och du har fått mig att gråta av skratt. Och nu får du mitt hjärta att gråta av att barn inte ska få vara den de vill, vid så ung ålder. Att de ska få påtvingade åsikter av andra.
Har två tjejer, som äääälskar rosa.
Och hello kitty och prinsessor och dockor och hela faderuttan.
Men de älskar också bilar, fotbollar, döskallar och hela den faderuttan.
Blir så ledsen när jag ser att äldsta (sju år) börjar påverkas i skolan och kan säga att vissa saker är tjejsaker.
Saker hon tidigare älskat, vill hon nu inte ha för att de i skolan berättat att det är för KILLAR och killar är ju läskiga och hon är ju TJEJ.
Vill att hon ska kunna leka och klä sig i det hon vill, i det hon tycker är fint, vackert, snyggt eller tufft, oavsett om det är rosa eller blått. Och kunna leka med det hon tycker är roligt, oavsett om det är en barbie eller en bil.
Säger alltid att det viktiga är vad HON tycker, för alla tycker olika. Det viktiga är att man mår bra själv, att man trivs själv, och det är BRA att tycka olika för det vore så tråkigt om alla var likadana.
Än så länge köper hon det till 90%, men jag märker ju att det blir mer uppdelat ju äldre hon blir och att hon ändå blir påverkad av sina vänners åsikter om tjej:igt och kill:igt. Trist.
November 14th, 2009 kl. 22:07
Min äldsta har förresten sen hon var tre sagt att när hon blir stor ska hon bli en “prinsessa som är en superhjälte”.
Det är framtidsplaner det.
November 14th, 2009 kl. 22:11
[...] När jag läser detta inlägget kommer jag att tänka på flera olika händelser. nog att barnen själva kanske väljer något med [...]
November 14th, 2009 kl. 22:33
Åh jag blir alldeles varm i hjärtegropen när jag ser Samuel i hans underbart fina tröja!! underbart inlägg! kram!
November 14th, 2009 kl. 22:41
TACK!
November 14th, 2009 kl. 22:43
Jag vill läsa kommentarer från de “rosa mammorna”. Fast dom kanske inte läser din blogg…..? Du gör ju liksom pojksaker som att lägga golv och spika.
November 14th, 2009 kl. 23:02
Loving it!
November 14th, 2009 kl. 23:07
heja dej! och framförallt heja samuel!!
November 14th, 2009 kl. 23:08
Min tjej som blir 3 i februari gilar verkligen rosa och lila, sin vippiga lila “danskjol”, docklek och annat. Men bästa favvofigurerna sedan ett tag är Byggare Bob med alla hans fordon och Rorri Racerbil-gänget. DEt är störtskönt tycker jag!
November 14th, 2009 kl. 23:13
Jag har i många år arbetat på en känd snabbmatskedja, där man som bekant kan få leksaker som ofta tyvärr också är uppdelade i stereotypa flick- och pojkleksaker, viket många föräldrar också faller för. “Jag vill ha en pojkleksak” Sedan finns det de föräldrar som vill verka öppensinnade och låter Kalle/Lisa välja leksak själv, men så fort Kalle vill ha en barbie så blir det stopp. “Nej, vill du verkligen ha en sån, vill du inte ha en tuff bil istället…en blå!” Varför har man behovet att begränsa barn så fort, så fort. Barn som har sån härligt fri fantasi! Som kan vara allt och leka allt!
Sedan fick jag höra “meh, har du på honom en ROSA pyjamas” om min 7månaders pojk. Som att han skulle bry sig. “Don’t worry, hans penis ramlar inte av.”
November 14th, 2009 kl. 23:29
Jaaaa! Hurraaa vad du är braaaa! TACK för ännu ett superbt inlägg.
November 15th, 2009 kl. 0:27
Han är jättefin i sina vingar… Låt ingen ta ifrån honom det.
November 15th, 2009 kl. 0:33
Underbart!
Jag har en tolvåring som idag önskar att vi ska bädda rent i hans säng med det rosa påslakanet, för tänk vad snyggt det blir med vitt lakan, vita kuddar och rosa påslakan. Rosa är allas färg, och älvvingar skulle fler må bra av att ha på sig.
November 15th, 2009 kl. 0:36
Klart grabben ska ha vingar om han vill det. Punkt!
November 15th, 2009 kl. 0:46
Vilken underbar älva du har! Han är verkligen vacker.
När till och med en typisk “killtröja” blir förvirrande därför att den är skär, då är det illa. Jag trodde att man hade kommit längre i Sverige, och faktiskt tror jag att ni är ganska frisinnade. Kom ner till Frankrike och jämför! Ibland bara häpnar jag över vad som sägs och görs.
Kanske skulle jag ha köpt de där knallrosa skorna till sonen bara för att, men när jag själv inte kan med rosa, alltid lekt med bilar, inte förstod mamma-pappa-barn-leken och tycker att byggvaruhus är roligare än klädaffärer kan jag inte med gott samvete uppmuntra min son till “tjejsaker”. Jag själv gillar dem ju inte!
Det är alltså hans mamma som skriver
Och så illa är det inte. Bakning, matlagning och sömnad gillar jag, så lite politisk korrekthet blir det allt i uppfostran.
November 15th, 2009 kl. 0:58
Någon dag ska jag se till att dina barn, mina barn och alla andra starka barn får träffas. De behöver allt stöd de kan få.
Storasyster tycker bäst om brunt och blått, har alltid klättrat i träd, har långt hår i flätor, läser Harry Potter och tränar konståkning.
Mellansyster tyckte en gång i tiden om ROSA, men inte längre. Favoritjeansen är svarta, supertajta, bärs med nitbälte och har en passform som skulle göra Thåström avundsjuk. Hon går i grannkillens avlagda tröjor, har superkort, blont hår som spretar åt alla håll och tränar konståkning och fotboll.
Bror sätter på sig alla kläder som inte är blommiga, tycker att det är viktigt att kramas och pussas varje dag, har maskinklippt hår och tränar balett.
Lillasyster är inne i en rosa period, har helst kjol, leker antingen i dockhörnan eller legohörnan, har halvlångt hår och åker gärna skridskor.
Nu är de inte så gamla än (10, 8, 5, 3), men deras val har varit deras egna och konsekventa.
November 15th, 2009 kl. 1:02
Förrra åter då Lindex lanserade sin “5 myror är fler…”-kollektion köpte jag ett par shorts och t-shirt till min son. Shortsen var bruna och tröjan var vit i botten med rosa elefanter på (precis så som DE elefanterna ser ut). Inget konstigt med det tycker jag.
När jag kommer ut från affären och tittar lite på kvittot ser jag att det står “Trikå flicka”! Helt otroligt irriterande. De kläderna tycker jag verkligen tillhör kategorin unisex.
http://didriksson.wordpress.com/2008/04/10/fem-myror-ar-fler-an/
Vill min son ha rosa ja men då köper jag det åt honom!
November 15th, 2009 kl. 1:07
Gav ett par sådana vingar till en kompis son.
November 15th, 2009 kl. 1:15
Underbara kommentarer till ditt inlägg. jag blir alldeles tårögd av att läsa dom. Ge supersnyggingen(Samuel) en kram från mig. jag kommer på älvkalas nån dag om jag får… Har ni några vingar över? // Puss
November 15th, 2009 kl. 1:27
Vill bara inflika en liten sak här: barnen påverkas av mycket mer än föräldrarna. Jag har en treåring som kläcker ur sig både det ena och det andra om vad flickor kan och pojkar kan och vad respektive kön inte kan. Till min stora förfäran! Hon har absolut inte uppfostrats könsnormativt på något sätt, jag har knappt nånsin köpt ens en enda liten rosa pinal till ungen. Däremot snappar hon upp ett och annat från äldre barn, från teve och omvärlden i stort. Här om dagen kom ju t.ex. leksaksaffärernas katalogen. Det räcker med att slänga ett öga i den för att fatta hur barn lär sig att världen ser ut.
Att bara skylla på föräldrarna är nog att göra det lite väl enkelt för sig. Jag ÖNSKAR att det vore så enkelt, men bakom det här ligger mycket annat, inte minst marknadskrafter som naturligtvis inte vill att flickor ska kunna ärva pojkkläder och vice versa, det blir bättre om föräldrarna måste köpa nya kläder till barn nummer två om det har ett annat kön. Tyvärr.
Jag tycker att det är jättesvårt. Vi pratar om det med vår dotter varje gång det kommer upp, men faktum är att hon vid tre års ålder redan fått det här inpräntat i sig. Men jag ger inte upp
.
Karin svarar: Ja naturligtvis får de en massa oönskade tips både från teve och tidningar, men det är ju fortfarande vi som ansvarar för vad de får titta på och läsa. Men du låter inte som de föräldrar jag stött på och syftar på – de som formar sina barn utan att märka det, och sedan inte ens verkar lägga märke till att barnen retar andra barn som inte är stöpta i samma form. Jag tycker att du låter som en förälder som skulle ta tag i saken om det visade sig att ditt barn retade pojkar med rosa tröjor, eller skrattade åt flickor som leker med bilar. Jag tror dessutom att det är naturligt för barn som utvecklas att försöka hitta reglerna och begränsningarna som gäller för dem som barn, för dem som pojkar och för dem som flickor. Under en viss fas i utvecklingen är det t ex viktigt för barn att identifiera sig med föräldern av samma kön – och vill man inte att de ska slå sig in på de vägar som andra så bekvämt har lagt ut åt dem så får man försöka ge dem andra små stigar att vandra på. Och kräva att dagis och skolan gör likadant, för det är faktiskt deras uppgift.
November 15th, 2009 kl. 1:46
Min son hade också en feoutfit när han var yngre. Till denna outfit bar han dessutom ett par ballerinaskor i guld. Han var så fin! Men det har inte varit helt okomplicerat för honom att trotsa könsnormerna. En pojke i ballreinaklänning får t ex inte riktigt samma reaktion från omvärlden som en flicka i samma utstyrsel.
Det är med sorg som jag sett hur åren och skolstarten har tvingat honom att anpassa sig mer och mer efter rådande könsnormer. Även om han fortfarande trotsar dessa till viss del. Det är nog en svår avvägning det där för honom, att inte behöva lägga band på den han är samtidigt som han inte vill riskera att bli retad.
Jag hade nog inte riktigt förstått hur provocerande människor (även vuxna) ansåg att det var att inte följa normen. Hoppas att det ändå får leva kvar en liten fe i våra söner. Jag inbillar mig att det blir ganska sympatiska män av pojkar som fått ha kvar den lilla fen i sig.
November 15th, 2009 kl. 10:27
Fantastiskt bra skrivet! Fina vingar på fin kille.
November 15th, 2009 kl. 10:53
Underbara vingar.
Jag hoppas att de hjälper honom att nå högre.
Närmare sina drömmar.
Väldigt bra inlägg.
Tack för det.
November 15th, 2009 kl. 10:53
När jag fick kommentarer om att min son hade rosa eller röda (när blev rött en “tjejfärg”?) kläder brukade jag stirra stint på personen och högljutt förklara att jag skulle ha en liten bög. Sen brukade diskussionen självdö, mycket effektivt.
November 15th, 2009 kl. 11:11
[...] inlägg “Föräldrar jag inte gillar” fick mig att stanna till. Det fick mig att tänka till. Jag hoppas verkligen att du också glider [...]
November 15th, 2009 kl. 11:27
Du äger! (eller så är det sonen..) Tack.
November 15th, 2009 kl. 12:05
Åh så glad jag (mormor och snart 60) blir när jag läser allt här, Karins blogginlägg och alla kommentarerna. Barn är barn och inte små fruntimmer eller karlar. Rosa är en fin färg på den som klär i det, män som kvinnor och alver finns av båda könen. Legolas, Glorfindel och Elrond från Sagan om ringen är ju välkända t ex, även om dom inte har (synliga) vingar.
November 15th, 2009 kl. 12:06
Han blev verkligen superfin i de där vingarna, måste jag säga! Se bara på stoltheten i hans ögon och leende…
Tänk om det faktiskt funkade så att alla skulle klä sig och pyssla med precis vad de ville. Vilken salig blandning vi skulle få då! Snacka om uppmuntrande! Men det är väl en utopi som de mesta annat…
November 15th, 2009 kl. 12:15
När en av mina söners högsta dröm var en helgul tröja, utan tryck, fick jag leta mig fördärvad för att inte behöva ta en med antingen blommor eller bilar på.
Till slut hittade jag en enfärgad, gul tröja. På “tjejsidorna” i Elloskatalogen.
Eftersom det tydligen ska vara tajtare passform till flickor än till killar fick jag köpa en tröja i storlek 110/116 istället för hans normala 98/104.
Galet inskränkt.
Numera har jag så gott som slutat köpa kläder till mina barn, de ärver av varandra och kompisars barn eller så syr jag själv.
Lillasyster har byxor med riddartryck, en av bröderna älskar sina röda stövlar med nyckelpigor.
Brukar bli slagsmål om det enda paret röda fingervantar (får nog köpa fler av just den sorten).
November 15th, 2009 kl. 12:43
Det är svårt att helt stänga omvärlden ute tyvärr. Dessutom bor vi på landet där jag upplever att det är betydligt mer traditionellt när det gäller de här sakerna än det är i Stockholm där vi bodde tidigare.
Men som sagt, för att verkligen göra någonting åt det här problemet måste man nog ta ett större grepp än att skuldbelägga föräldrarna faktiskt. Som sagt tror jag att en hel del av problemet ligger i våra konsumtionsmönster, den eviga tillväxten där man hela tiden måste hitta på nya behov hos nya grupper.
Jag har en 20-årig dotter också, när hon var liten i början av nittiotalet existerade faktiskt inte den här hysterin med flickkläder/prylar respektive pojkdito! Rosa var över huvud taget inte någon särskilt intressant färg att sälja till flickor, utbudet på marknaden riktade sig generellt mer till barn än till barn av ett särskilt kön. Det tycker jag är intressant, att det inte är särskilt länge sedan det här inte ens existerade. Det var också en tid då marknaden för barnprylar inte var så stor, det fanns en del praktiska saker och någon snygg, men det var inte alls samma business som det är idag, den tog fart för bara ungefär tio år sen.
Karin svarar: Nej, det går ju inte att stänga omvärlden ute, oavsett var man bor. Och inte ska man behöva göra det heller. Och du har rätt i att man behöver ta ett större grepp på det här. Men marknadskrafterna skulle inte kunna fullfölja någon plan om inte det fanns oerhört många föräldrar som stöder den. I min naivitet trodde jag att de flesta föräldrar faktiskt tänkte ungefär som jag, och ändå stöter jag regelbundet på föräldrar som säger till sina barn att de inte kan välja just den tröjan eftersom den har fel färg, och som ignorerar barnens önskemål i leksaksaffären och ersätter den uppvisade bilen med en docka “för du kommer gilla den bättre”. Så klart det finns en massa krafter som tjänar på att dela upp världen – men det är inte samma sak som att vi föräldrar ska ge upp eller är utan ansvar. Jag är nog inte den enda som har en son som har fått höra av en kompis att “min mamma sa att du har en tjejcykel, vad fånigt”. Så visst, att skuldbelägga föräldrar är något samhället är bra på, och i vanliga fall vill jag inte lägga sten på börda – men föräldrar som ger sina barn verktyg för att reta andra bör skuldbeläggas. Faktiskt. Eller så kan man kalla det för att “göra dem medvetna om att deras val får konsekvenser.”
November 15th, 2009 kl. 13:12
Nu borjar ju nivan hojas pa din blogg igen.
Glad att du kommit tillbaka med dina insiktsfulla och roliga inlagg!
November 15th, 2009 kl. 14:52
Tack Karin för att du finns och skriver så bra saker. Har två pojkar, en bebisskrutt och en treåring. Den stora älskar fordon av alla de slag men han älskar även sina dockor som han gosar med, ger mat, kör i vagnen osv. Hans favvokläder har fordon på men hans bästa färger är rött och rosa.
När lillskrutten ligger i vagnen med sin vita overall, röda mössa och rosa napp känns det som om jag är med och förbättrar världen. Det är vi som gör skillnad, inte någon annan.
November 15th, 2009 kl. 14:56
Självklart skall man klä sina barn som man vill, eller som de vill. Men alla har olika åsikter och jag hoppas att kommentarsfunktionen är öppen för alla. För att om man klär sina söner i rosa för att man är feminist, då är man helt fel ute. Det har ingenting med jämställdhet att göra. På mitt jobb är det en stor löneskillnad mellan två personer – dvs människor, inte man eller kvinna, utan människor som vi alla är. Hade det varit mellan en man och en kvinna hade feministerna skrikit i högan sky, nu råkar det vara mellan två kvinnor, så då mumlar man bara om individuella löner. Därför är jag inbiten antifeminist och aktiv humanist.
Karin svarar: Nej man ska inte klä sin son i rosa av något slags princip, men man ska låta honom ha rosa på sig om det är det han tycker är fint. Inte för att han är kille, utan för att han är ett barn som tycker färgen är fin. Och man ska undvika fraser såsom “kan inte ha/göra/tycka så för att hon/han är tjej/kille. Och kommentarsfunktionen är öppen för alla, det enda som sorteras ut automatiskt är spam.
November 15th, 2009 kl. 15:10
Superbra Karin! Min son har mycket röda kläder (eftersom vi tycker att det är en glad och fin färg) och jag får ofta frågan vad “hon” heter. Jag brukar inte korrigera den som frågar utan bara svara “Nisse”. Det märkligaste svaret jag fått då är: “Men… är det en tjej…? Som heter Nisse?” Doh!
Vill gärna tipsa om boken “Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två”, som är en kanonbra bok med handfasta råd kring hur man kan agera i vardagen för att inte låsa in sitt och andras barn i traditionella könsfällor. Även vi medvetna föräldrar har ju ett bagage med genustänk som kan ställa till det ibland och jag har tyckt att det varit bra att läsa om vad man kan tänka på förutom det uppenbara med att erbjuda leksaker och kläder av olika modeller till sitt barn.
November 15th, 2009 kl. 15:18
Då är det helt OK. Och han är jättefin, Din grabb, oavsett vad han har på sig.
November 15th, 2009 kl. 15:49
Amen
November 15th, 2009 kl. 17:03
Min sjuåring älskar rosa
November 15th, 2009 kl. 17:09
Blev en miss eller två med min förra kommentar. Min sjuåring älskar rosa. Hans favorittröja är den som går i rosa. När vi köpte vinteroverall i höstas på en sportaffär fick man en väska med på köpet. Rosa eller svart. Expediten gick och hämtade en svart utan att fråga vilken han ville ha. Som tur var så protesterade han och sa: “Fast jag vill hellre ha den rosa!” Det sved lite i mitt hjärta när vi cyklade till skolan nästa dag för jag var så rädd att han skulle bli retad. Och han som var så himla lycklig för sin nya väska! Vad jag vet så var det ingen som sa något, och han har fortsatt älska sin väska. Fast det var lite dum storlek på den så nu har han den bara vissa dagar när inte gympakläder tex ska med.
Tack för helt underbar, träffande och rolig läsning! Läser allt men har aldrig kommenterat förr! /Jenny
November 15th, 2009 kl. 19:32
Bra rutet där!
Det är precis det det handlar om – att ge barnen fler möjligheter att vara och att leka, att frigöra deras sinnen och bevara dem från båda könens begränsande varande.
November 15th, 2009 kl. 19:59
Jag förstår varför flickorna blev upprörda!
Hade jag sett din son i dom där vingarna så hade jag minsann blivit riktigt avundsjuk! Han är ju den sötaste älvan jag någonsin sett!
Kan inte ha varit lätt för småtjejerna att se att din son var sötare än dom i den där utstyrseln
Men för att komma till den egentliga saken;
) För det är DÅ man är en riktigt bra förälder. Sen kan dom som köper en massa dyra presenter fortsätta att låtsas att det är det som betyder nåt.
Fortsätt uppmuntra honom att vara sig själv! (Fast det vet jag ju att du gör
Men synd om barnen tycker man i alla fall…
November 15th, 2009 kl. 20:34
En mycket fin älva. Min kille önskade sig en rosa klänning med guld på. När vi var på GeKås hittade jag den perfekta kläningen till honom. Den var rosa och med guldtryck stod det “Gold isn’t all that glitters”. Som sagt perfekt trodde jag tills jag gav den till honom. Den dög inte. Varför? Han tycket den såg ut som en stor t-shirt. Så jag gav bort den till en av hans tjejkompisar i födelsedagspresent. Och oj vad han har skällt ut mig efter detta. Nu lyckades jag hitta en rosa t-shirt som jag skrev hans namn på med guldfärg. Den blev mycket uppskattad men används just nu mest i smyg. Hans bästa kompis från skolan är tyvärr mycket för att föraktfullt säga att något är tjejigt. Annars är hans favoritfärg röd och det köper jag hur mycket som helst till honom.
November 15th, 2009 kl. 21:27
Klart att lillkillen kan snoffsa till sig! Min treåriga dotter ylar högst över lastbilar, traktorer o vi ska inte snacka om grävskopor. Döskallar o bilar på kläder väljer hon själv på “killavdelningen” …låt barn vara barn. Fiiin blev han, grabben din o så lycklig =D
November 15th, 2009 kl. 21:31
Fantastiskt bra inlägg! Jag håller med i allt och kämpar på, tyvärr ofta i motvind.
November 15th, 2009 kl. 21:31
Din unge måste ju vara den sötaste jag någonsin sett! Klart han ska ha vingar om han vill. Hatar att man ska dela upp barnen efter kön så fort de är födda. Totalt onödigt.
November 15th, 2009 kl. 21:55
Mina pojkar hade oxså vingar när dom var mindre, nu är dom lite större och äldsta pojken har valt att ha långt hår. Något som omgivningen stör sig på hela tiden och undrar när han ska klippa sig. Frisyr är ens egen rättighet att välja tycker jag oavsett kön, och naturligtvis allt annat i livet oxså….
November 15th, 2009 kl. 22:01
Underbart inlägg, och vilken vacker älva. Man blir lätt upprörd när folk inte känner igen en fyraårig pojke i klänning (vilket hänt hos oss på en marknad). Jag har just renbäddat i sängarna, han som blir tolv till sommaren ville ha helrosa och funderar på att göra en vägg rosa. Bort med det stereotypa så att alla får glittra och vara vackra om de vill… Tack
November 15th, 2009 kl. 22:08
Åh, jag måste vara en toppenmamma! Min grabb på 5 dansar balett och min tjej som fyller 4 imorgon spelar ishockey…Just ja, grabben min är långhårig också.
(Okej, båda dansar balett och båda spelar hockey… men ändå…)
November 16th, 2009 kl. 0:41
Underbara du!!! Trollet är för närvarande mitt inne i värsta “rosa-glitter-prinsess-perioden” – och det får hon vara. Till för ett år sedan skulle allt, precis allt, vara blått och med bilar på. Det fick hon ha, det också. Så hennes rum är en underbar blandning mellan barbie-dockor och blå gardiner med Cars…
På senaste barnkalaset (prinsess-tema…) var hon prinsessa, men hon meddelade efteråt att “på nästa kalas ska jag vara riddar-prinsessa”. För då kan hon ha svärd till den rosa manteln.
Måste ge ett Troll-citat också. Troll, 4½ år är hos mormor och morfar. Mamma kommer för att hämta och möter Troll svassande runt med en liten fleecefilt knuten om axlarna. Hon upplyser glatt sin mor: “Det är min prinsklänning förstår du! Det är jag som är fröken Kungen!”
Men visst får hon också värderingar från dagis och omgivning: “T säger att flickor måste ha kjol”, “A säger att det bara är pojkar som gillar Blixten”. Trött blir man…
Och din son är en mycket fin älva i sina vingar. Och en klok förälder hade lugnt gått fram med de två töserna till er och sagt “Men det vet ni väl att man kan ha precis de kläder och saker man vill. Vissa gillar glittervingar, andra gillar dödskallar. Men man får alltid välja själv. Visst är det fina vingar den här killen valt?”
Karin svarar: Åh vad härligt! Alla barn borde få vara fröken kungen! Jag vill faktiskt också vara fröken kungen tror jag.
November 16th, 2009 kl. 1:13
Jag är glad över att jag lyckats uppfostra min son på samma sätt som du.
Min son älskar såna där vingar, han älskar rosa och har klänning när han känner för det, han står på sig när barnen på dagis säger att han inte kan för att det är flicksaker. Hos oss är det bådeoch saker sånt alla kan ha på sig.
På maskeraden häromdan var han prinsessan Leia och stolt som få.
Barn måste få vara barn, att ha ett öppet sinne och inte begränsa våra barn bör vara det viktigaste vi gör.
November 16th, 2009 kl. 9:41
hjärter dam, jag bär samma sorg før det är så hårt før dom, men jag hoppas att han med mitt stød førblir sig själv innuti i alla fall
November 16th, 2009 kl. 10:33
Jag hör inte till de troendes skara men nu lånar jag ett ord från dem:
Amen!
November 16th, 2009 kl. 11:08
Du är fantastisk! Jag älskar din blogg och får jag barn någon dag så kommer du vara en av mina förebilder. (Utom när det gäller spindlar. ;0) )
November 16th, 2009 kl. 11:17
Bra där. Vilken glad liten snygging!
November 16th, 2009 kl. 12:03
Heja Samuel! Superfina vingar tycker moster! Kusin Elias var väldigt imponerad av bilderna
November 16th, 2009 kl. 12:11
Jag stör mig också på att det fortfarande är så inrutat i “kill-” och “tjejgrejer”. Min dotter vill gärna ha lite fräcka kläder och hon är väldigt förtjust i en tröja med en tuff motorcykel på. Och vad får hon höra av tjejerna i klassen? Att det är en killtröja! Som tur är så bryr sig inte min dotter om sådant, hon använder tröjan ändå.
November 16th, 2009 kl. 12:32
Klart barn skall få leka och ha vilken älsklingsfärg de vill.
Sonen gillar rosa och dottern har riddartröjan till dagis idag.
Pappor blir också väldigt trötta på hamburgerleksaker, leksakskataloger och barnkläder.
November 16th, 2009 kl. 14:33
Du är inte bara rolig, du är förbannat klok också.
Hälsningar
Gravid som har svårt att få jobb, samt har en tvåårig dotter som älskar traktorer, lastbilar och grävmaskiner… men som också kan kräva att få ha klänning på sig
November 16th, 2009 kl. 16:21
Finns egentligen inget kvar att säga för mig, allt är sagt i tidigare kommentarer men måste ändå skriva: Heja Karin!
Jag ryser också när femårige sonen kommer hem från dagis och säger att rosa och lila är tjejfärger.
November 16th, 2009 kl. 20:28
LOVE IT! Vilken goding.
Minns när storasyster var lucia på dagis första gången, hon vägrade ta av sej linne o krona. Så när tågandet var slut lekte hon – sopgubbe.
November 16th, 2009 kl. 20:53
Så vitt jag vet så funkar vingar till både älvpojkar och älvflickor…läs tummelisa så får ni se där finns det vingförsedda små älvor av båda sorterna. Samuel: Du är jättefin i dina vingar och trollspö!
November 16th, 2009 kl. 22:39
Fan vad bra du är. Du har så rätt, i alltihopa.
Och Samuel är jättefin i sina vingar. Jag blir så trött på allt stånk, om än det ena, än det andra. Om sonens rosa strumpbyxor. Han är ju jättefin i dem han med.
SUCK.
November 16th, 2009 kl. 22:52
när jag var en liten flicka så lekte jag och mina vänner med både bilar, gossedjur och dockor. om en pojke lekte med barbie så var det gulligt, lekte en flicka med bilar var det gulligt.
det spelar ingen roll vad MAN LEKER MED, det som spelar roll är HUR MAN LEKER.
om barnen får använda hela sin fantasi så spelar det ingen roll om saken är för flickor eller pojkar. huvudsaken är väl att de har roligt?
du kan hälsa din son att det finns många pojkar som har fina vingar. Cupido har vingar, änglar har vingar och en fe kan både vara pojke och flicka.
November 16th, 2009 kl. 23:37
Älskar detta blogginlägg och ÄLSKAR den befriande avsaknaden av kritiska kommentarer av typen “jamen det är ju ändå skillnad mellan pojkar och flickor och det är inget fel med att bejaka det och blabla…”.
Det finns hopp om världen. Tack för den insikten.
Och som sagts tidigare; han ser ju helt fantastisk ut i sina vingar av äkta nylon, ungen din.
November 17th, 2009 kl. 10:20
Detta var bland det bästa jag läst.
Respekt till dej och alla föräldrar som vågar tänka själv och skita i dom grå människorna som bara springer på utan att tänka.
November 17th, 2009 kl. 12:13
När min yngste son gick på dagis ( det är länge sen nu, detta var på sjuttio-talet), så tröttnade han på att vara tomte eller stjärngosse. När han var fyra eller fem år, så ville han vara lucia, och naturligtvis så fick han det! Det var han och alla tjejerna, och jag minns inte att någon reagerade negativt – tvärtom!
Året därpå var det tomtedräkten som gällde igen!
November 17th, 2009 kl. 15:43
heja ketchup!
November 17th, 2009 kl. 21:03
Jag vägrade vara Lucia och var i stället konstant tomte. Ingen kunde få mig att vara lucia. Det fick min bror vara i stället. Han var världens sötaste lucia och jag var världens sötaste tomte.
November 18th, 2009 kl. 10:59
Hihi, jag ser att vingarna är lite annorlunda nu än när min äldste son var fyra år och hett önskade sig sådana. Och som jag letade! De var slut i flera affärer men till slut hittade jag dem. Så grattis till att ni fick tag i dem!
November 19th, 2009 kl. 1:42
Klart grabben ska ha vingar! Alla borde ha änglavingar!
Miin åttaåring bad häromdagen att jag skulle köpa mer rosa kläder till honom (jo, han har redan rätt mycket). Men försök hitta rosa kallingar!
Samma son hade sålt strumpor för fotbollslaget, och häromdagen levererade jag dem och en kvinna sa “hälsa och tacka dottern”.
Likaså har jag hört “är det bara flickor i kören”
Jodå, han har axellångt hår som han VÄGRAR klippa, och GÄRNA rosa, allrahelst om man ska vara finklädd.
Han är också världsbäst på att bygga lego och på att leka docklekar.
Men då är det ändå nästan enklare än med minsta lillasyster, som bara vill ha “platt kort hår” och blå tröjor med coola tryck. Hon hanterar inte “hej på dej lilla pojk” lika bra som storebror fixar tjejmisstagen. Han bara rycker på axlarna och tycker att det är väl deras bekymmer och ganska ointressant. DÅ blir jag stolt.
November 19th, 2009 kl. 11:04
Jag håller med till fullo och har med sorg även betraktat dagispersonal som har kläckt ur sig såna kommentarer. När lillbrorsan var tre och älskade nagellack och tofsar i håret så kommenterades detta konstant av dagispersonalen – “är du tjej idag?” och så vidare. Vansinnigt. Sedan dess har han tyvärr också tagit åt sig av all påverkan och när han var fem så ville han inte längre läsa pippi, för det var ju för tjejer.
November 22nd, 2009 kl. 20:31
Fint skrivet. Och fina bilder!
Januari 2nd, 2010 kl. 0:19
Man föds gay, det är inget man blir.
Januari 29th, 2010 kl. 12:20
Asså när jag läste detta blev jag rörd, ändå är jag bara tonåring.
Detta är precisvad samhället behöver, barn som lärt sig att stå upp för sig själva i alla lägen. Ge barnen alternativ att leka med vad de vill och som du sa “inte dela in dem i kategorier”. Barn har en egen vilja och den ska vi inte beröra, alla har rätt till en egen!