Kommentarer till Föräldrar jag inte gillar

Av: Vanessa

Vanessa — Fri, 29 Jan 2010 11:20:10 +0000

Asså när jag läste detta blev jag rörd, ändå är jag bara tonåring.
Detta är precisvad samhället behöver, barn som lärt sig att stå upp för sig själva i alla lägen. Ge barnen alternativ att leka med vad de vill och som du sa “inte dela in dem i kategorier”. Barn har en egen vilja och den ska vi inte beröra, alla har rätt till en egen!

Av: Rio

Rio — Fri, 01 Jan 2010 23:19:24 +0000

Man föds gay, det är inget man blir.

Av: Lisa Lans

Lisa Lans — Sun, 22 Nov 2009 18:31:07 +0000

Fint skrivet. Och fina bilder!

Av: Eli

Eli — Thu, 19 Nov 2009 09:04:59 +0000

Jag håller med till fullo och har med sorg även betraktat dagispersonal som har kläckt ur sig såna kommentarer. När lillbrorsan var tre och älskade nagellack och tofsar i håret så kommenterades detta konstant av dagispersonalen – “är du tjej idag?” och så vidare. Vansinnigt. Sedan dess har han tyvärr också tagit åt sig av all påverkan och när han var fem så ville han inte längre läsa pippi, för det var ju för tjejer.

Av: Görel

Görel — Wed, 18 Nov 2009 23:42:09 +0000

Klart grabben ska ha vingar! Alla borde ha änglavingar!

Miin åttaåring bad häromdagen att jag skulle köpa mer rosa kläder till honom (jo, han har redan rätt mycket). Men försök hitta rosa kallingar!
Samma son hade sålt strumpor för fotbollslaget, och häromdagen levererade jag dem och en kvinna sa “hälsa och tacka dottern”.
Likaså har jag hört “är det bara flickor i kören”
Jodå, han har axellångt hår som han VÄGRAR klippa, och GÄRNA rosa, allrahelst om man ska vara finklädd.
Han är också världsbäst på att bygga lego och på att leka docklekar.
Men då är det ändå nästan enklare än med minsta lillasyster, som bara vill ha “platt kort hår” och blå tröjor med coola tryck. Hon hanterar inte “hej på dej lilla pojk” lika bra som storebror fixar tjejmisstagen. Han bara rycker på axlarna och tycker att det är väl deras bekymmer och ganska ointressant. DÅ blir jag stolt.

Av: Pernilla

Pernilla — Wed, 18 Nov 2009 08:59:34 +0000

Hihi, jag ser att vingarna är lite annorlunda nu än när min äldste son var fyra år och hett önskade sig sådana. Och som jag letade! De var slut i flera affärer men till slut hittade jag dem. Så grattis till att ni fick tag i dem!

Av: therése

therése — Tue, 17 Nov 2009 19:03:50 +0000

Jag vägrade vara Lucia och var i stället konstant tomte. Ingen kunde få mig att vara lucia. Det fick min bror vara i stället. Han var världens sötaste lucia och jag var världens sötaste tomte.

Av: Linda

Linda — Tue, 17 Nov 2009 13:43:16 +0000

heja ketchup!

Av: Maria, okänd bloggläsare

Maria, okänd bloggläsare — Tue, 17 Nov 2009 10:13:06 +0000

När min yngste son gick på dagis ( det är länge sen nu, detta var på sjuttio-talet), så tröttnade han på att vara tomte eller stjärngosse. När han var fyra eller fem år, så ville han vara lucia, och naturligtvis så fick han det! Det var han och alla tjejerna, och jag minns inte att någon reagerade negativt – tvärtom!
Året därpå var det tomtedräkten som gällde igen!

Av: puppe

puppe — Tue, 17 Nov 2009 08:20:55 +0000

Detta var bland det bästa jag läst.

Respekt till dej och alla föräldrar som vågar tänka själv och skita i dom grå människorna som bara springer på utan att tänka.