Anders får kommentarer från folk som vill dejta honom om nio år när han skiljt sig. Eller som bara vill se honom strippa med omedelbar verkan. Ensamma pappan får mail från folk som både vill dejta och strippa honom nu, omedelbums. Och jag, vad får jag? Jo, jag får kommentarer från folk som vill dela säng med min man.

Det är orättvist. 

Inte en enda liten kommentar om att jag väl kan ta och lägga in en bakifrånbild på mig själv när jag iklädd kort morgonrock står dubbelvikt över badkaret och med hjälp av en pincett försöker plocka upp “fiskarna” som Ellinor tillverkade av toalettpapper vid senaste badet och som nu byggt ett mysigt litet fiskbo i avloppet. Ingen som suckar av längtan vid tanken på att just de kunde gått förbi när jag var tvungen att ta av mig alla kläderna för att Samuel kräkt ner dem. Ingen som drömmer om att ertappa mig när jag hämtar tidningen iklädd stora trosor och regnrock.

Fy. Tänk på all denna sex appeal som går till spillo.

Men jag får ju förstås inte bara kommentarer om min man. Jag får kommentarer om spindlar också. Inte för att ni vill dela säng med dem, men ni vill tipsa om hur man blir av med dem. Jecca skrev att vårt lilla spindelproblem antagligen orsakas av hanspindlar på jakt efter en honspindel – och om vi bara hittar denna feminina spindel och “flyttar” på den så blir vi av med de kåta grabbarna också. Det vore skönt. Då skulle vi kunna slappna av. Men det kräver förstås att man vet att det är honan man hittat.

Jag tog till mig detta. Och igår bestämde vi oss för att ha spindeljakt. Mina man inledde den med att dricka lite årgångsglögg i medicinsk förebyggande syfte (som en vaccination ungefär. Oroa er inte, min man har koll på sådant för han jobbar på landstinget) och sedan smög vi ner i källaren. Och direkt när jag öppnade dörren ut till stora källarrummet fick jag syn på den. Den var stor. Jag sprang graciöst baklänges för att lämna plats till min man och hans spindelverktyg – skon i storlek 46. Min man höjde skon. Han öppnade munnen för att utstöta sitt gutturala stridsrop. Spindeln började röra på sig. Min man tog lustiga hoppsasteg fram mot den för att förvirra den ifall den var skuttsugen. Därefter snyftade maken av rädsla och drog tillbaka armen och lät skon röra sig framåt i en båge.

- Vänta! skrek jag som just kommit att tänka på Jeccas tips. Kolla ifall den har en snippa!

Sedan följde ett väldigt tumult, skrik av fasa, någon som sprang åt ett håll, och någon som sprang efter. Det hela avslutades med ett antal hårda smällar med skon.

Nu efteråt hävdar min man att han faktiskt gjorde som han blev tillsagd. Och det är ju möjligt att han talar sanning.  Fast hade gynekologen kollat min snippa på samma sätt så hade jag faktiskt blivit lite förbannad. Samt krävt att han fick sko-licensen indragen med omedelbar verkan.

Men för all del. Ni som var sugna – säg bara till så kan min man kolla era snippor när som helst. Och oroa er inte. Han använder sådana där blåa skoskydd. Med vänlig hälsning från landstinget.

Inlägget skapades den Måndag, November 16th, 2009 kl. 11:55 under Uncategorized. Du kan följa kommentarer till inlägget via RSS 2.0 flödet. Du kan skriva en kommentar, eller skicka en trackback från din egen sajt.