Vi såg filmen Finding Neverland.
Jag grät.
Min man grät.
Och så hamnade vi i en diskussion om hur tragiskt det är att våra barn idag matas med snabba, häftiga barnprogram som inte innehåller de drömmar och visioner som Peter Pan gör, och hur de kanske inte ens kommer kunna förstå Peter Pans storhet på grund av avsaknaden av rymdvarelser, robotar och racerbilar.
Ellinor höll inte alls med. Hon påpekade att Rorry Racerbil till ytan kan tyckas vara en banal historia om en talande racerbil som kör runt, runt, men om man verkligen tar sig tid att förstå Rorri så inser man att det handlar om mer än snabba bilar och bensin. Det är en magisk historia med subtila budskap om empati och att man inte ska lägga krabbor i hinkar och ta med dem till garaget. Och om vi bara alla blundar och tror tillräckligt mycket så kan bilar faktiskt tala.
Fast hon använde förstås delvis andra ord.
November 21st, 2009 kl. 0:22
Mina barn använder också delvis andra ord när de förklarar hur saker och ting fungerar…
*ska tänka på det*
November 21st, 2009 kl. 1:06
November 21st, 2009 kl. 1:07
Tyvärr är det helt felaktiga påstående. Låt oss skylla på hennes ringa erfarenhet.
För det är ju så att om mina barn fick välja skulle vi äta på Mcdonalds varje dag och se 6 timmar pokemon och sen sitta uppe istället för att gå och lägga sig, och på morgonen ha en så där tre timmar morgonrutin och då äta chokladbullar till morgonmål. Och jag anar väl lite att det är inte helt korrekt sätt att växa upp på…
November 21st, 2009 kl. 1:12
För att inte tala om Idol!
November 21st, 2009 kl. 1:49
Jag kom och tänka på dig och ditt inlägg härom dagen när jag gick igenom en massa gamla youtubeklipp och hittade denna: http://www.youtube.com/watch?v=OJ0cE41tQ3Q
Skratt är en bra problemlösare..
November 21st, 2009 kl. 12:01
Förstår att ni grät till Finding Neverland! Rorri har jag aldrig gråtit till men visst finns det underliggande budskap även i barnprogram
November 23rd, 2009 kl. 3:03
Jag gråter lite när jag inser att jag aldrig har ätit chokladbollar till frukost. Vad är det för liv jag lever egentligen? Vad hände med mina drömmar och visioner?!