Fördelen med att vabba – Man får lite extra tid att prata och leka med barnen. En möjlighet att säta sig in i deras tankesätt, och förstå deras innersta känslor och hur de ser på världen. Som alldeles nyss när Ellinor slängde sig på köksgolvet:
- Gissa vad jag är mamma!
- En larv? undrade jag och tyckte att jag drog till med ett säkert kort.
- Nä.
- En hund?
- Nähej.
- Är du en katt då?
- ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! NEJ!
- Men du är något som ligger på golvet?
- Ja.
- Brukar det ligga på golvet?
- Ja-a.
- En matta?
- Aaah, nej, suckade Ellinor uppgivet. Jag leker att jag är en matbit!
December 15th, 2009 kl. 16:00
måste bara säga att jag älskar din blogg…känner igen mej i nästan allt…:)
Hittade din blogg av “misstag” då jag inte gillar att läsa mamma bloggar i vanliga fall…för de ända som det skrivs om är hur gulliga och söta deras underbara små bebisar är! jag har en son på tre år,som är hyperaktiv och hittar på allt mellan himmel och jord…har varit hemma en vecka med honom och enda anledningen till att ölandsbron inte har fått mej som besökare är att jag har suttit och läst din blogg
fast medans jag suttit och läst din blogg så har min son hunnit baka bröd (mjöl och vatten i hela köket) och rensat kattlådan…och massa mera som jag kommer hitta en annan dag!
tack tack för en rolig stund!
December 15th, 2009 kl. 16:04
Haha, jaha jag kan meddela att även fast ungarna är snart 12 och 13 så ligger matbitarna på golvet
underbara samtal.
Själv är jag oxå hemma och vabbar med en son som har hjärnskakning efter ett fall i skolan, och visst är det härligt att få lite extra samtalstid över en lussebulle eller två.
December 15th, 2009 kl. 17:35
en matbit, såklart! fatta du inte den;)
December 21st, 2009 kl. 18:54
hahaha!! en maaatbiiiit, såklaaaaaaart..!!