När jag gör saker jag aldrig gjort förut så brukar jag använda mig av internet, och vips har man googlat sig fram till en detaljerad beskrivning.
Sålunda använde jag mig av den metoden inför putsningen av väggen. Och såhär gör man alltså:
Först ska man vattna väggen. Då ska man inte ta för lite vatten, för det är absolut inte bra. Observera att man inte heller ska ta för mycket vatten. Det är nämligen väldigt dåligt.
Det är viktigt att man gör rätt annars riskerar man att putsen inte fäster ordentligt och ramlar ner igen. Det är även väldigt väldigt viktigt att man gör rent golv, väggar, verktyg och näsor från eventuellt spill innan putsen torkar, annars fastnar den och är totalt omöjlig att få bort.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att man ska använda lagom mycket vatten, samt att puts fastnar skitbra på allt som det inte ska fastna på.
Jaha, men tack för hjälpen då. Här är förresten mitt recept på en lyckad måltid:
Blanda ihop goda saker i rätt ordning. Se noga till att du inte blandar i äckliga saker. Stoppa in i ugnen på lagom temperatur. Se till att den inte är inne för kort tid. Och absolut inte för lång tid. Lycka till!
Men jag kom trots allt på en bra lösning. Jag lät barnen sköta vattnandet.
Så om putsen ramlar ner är det banne mig deras fel.
Februari 8th, 2010 kl. 17:48
Ni har alltså dragit upp ett stort hål i väggen för att mura igen det… eller har jag missat nåt?
Karin svarar: Gör inte alla så? Alternativt fick vi ett gammalt hål över i och med det nya hålet. Men din idé var också bra.
Februari 8th, 2010 kl. 19:02
Rätt åt dem, de små slarvorna!
Februari 8th, 2010 kl. 23:06
Tusan!
JAG skulle ju fråga om det där med hålen i väggen åsså kom Caroline å förstörde allt! Vad ska jag nu kommentera då? Att du skulle ha gett ungen en sop med längre skaft? Att stylen på kläderna ligger rätt i tiden? Att plast inte håller länge som golv speciellt om det är skrövligt? Å en annan tanke…dom där rören vid golvet…Har dom alltid suttit där?
Äh, jag tror jag skiter i det där med att kommentera!
Februari 9th, 2010 kl. 12:20
Jag skulle OCKSÅ fråga om hålet i väggen. Det såg liksom.. uppsågat ut. Inte som något någon skulle ha HAFT och ANVÄNT i ett hus under en längre tid. Typ. För så var det väl ändå inte? Särskilt inte med rören i vägen menar jag. Snubbelrisken people, snubbelrisken. Eller är det inga rör, är det spindelstaket?
Karin svarar: Meh, det ser man ju att rören är alldeles nya. De är ju kopparfärgade, inte målade med femton lager halvt avskavd färg. Förr var där en dörröppning från tvättstugan in till tankrum/förråd, men nu har vi inrett det senare rummet. Och eftersom det numera är ett umgängesrum för oss och spindlarna, så kändes det småtrist att gå hela vägen genom tvättstugan, så vi öppnade upp i andra änden av rummet, och stänger nu gamla dörröppningen. Det hela är ytterst logiskt, välplanerat och genomtänkt. Ja, förutom då att rörmokaren var här och drog om rören innan jag murade igen dörröppningen.
Februari 9th, 2010 kl. 12:21
“Sväng vänster i tredje korsningen efter andra backen” var en vägbeskrivning vi stötte på när vi skulle till en ridtävling en gång. Det fanns flera infarter till staden i fråga och vilken av dem som beskrivningen avsåg var oklar. Det var också osäkert vilken backe man skulle börja räkna med om man till äventyrs hittade rätt väg. Det fanns ganska många backar och vilken av dem som tekniskt klassades som “den första” var lite av en gåta. Hela vägbeskrivningen var faktiskt lite av en gåta. Men vi hittade fram. Till slut.
Mina egna beskriningar är å andra sidan så detaljerade att folk blir totalförvirrade. Typ: “När ni kommer till den å den korsningen ser ni ett hus på vänster hand med en riktigt tjusig gul lampa från 60-talet på övervåningen, Om den är tänd ser ni den, annars kan ni spana efter en syren i trädgården (kan vara en forsythia också). Det huset skall ni passera”. Det har tagit mig år av borttappade besökare att inse att jag inte är bäst i världen på vägbeskrivningar utan jättedålig.
Karin svarar: Men vänta nu lite, jag tror att jag var på den ridtävlingen!
Februari 9th, 2010 kl. 15:05
Det är iaf underbart med barn som får vara med och skapa sin egen verklighet.
Tack för fin bild Karin. Snyggaste vattenösningen jag sett någonsin!
Februari 11th, 2010 kl. 20:06
Det här inlägget har jag tipsat folk om som är i renoveringstagen. Jag tror de har fått mycket hjälp av det. Faktiskt har jag nära släktingar som också begagnar sig av barn som arbetskraft, med gott resultat.
http://arvidzika.wordpress.com/2010/01/11/hantverkarlarlingen-gor-framsteg/
Hoppas ni når samma framgång!
För övrigt är jag en rätt nytillkommen läsare här men redan helt fast. Ska köpa boken pronto! Än så länge har jag dock fullt upp att läsa alla inlägg, är bara på sida 18 än så länge… Man måste ju pausa och låta skrattmusklerna vila lite ibland nämligen.
Februari 13th, 2010 kl. 16:23
Gillar att Ellinor lärt sig hur byxorna ska sitta när man är i hantverkartagen.