En bra natt vaknar bebisen två gånger, en mindre bra natt tappar jag räkningen. Då är jag vansinnigt trött när klockan ringer halv sju och det är dags att dra upp de stora barnen till dagis och skola. Morgonen innebär alltid stort stresspåslag. Man ska fram med kläder och ryggsäckar och frukt samtidigt som man säger ät nu, ät nu, gå på toa, klä på dig, klä på dig, tusen gånger. En mening som “varför har han mina strumpor på sig” eller “jag måste bajsa” kan göra att det börjar flimra framför ögonen, det finns tider att passa.
På något sätt kommer vi iväg och när båda stora barnen är lämnade blir jag varm i kroppen. Bebisen sover i vagnen och jag plöjer snabbt vagnen genom snön för att hinna hem och slumra till lite innan bebisen vaknar igen.
Men bebisen vaknar redan när jag försiktigt lirkar av mössan, och det var kanske lika bra för då kan han titta på när jag plockar undan efter frukosten och tömmer diskmaskinen. 
Äntligen är det dags att amma, då somnar nog bebisen. Visst ligger han så fint vid bröstet, jag kan passa på att sova lite. Men vad nu, bebisen sover inte alls. Han testar om det funkar att blåsa samtidigt som han suger på bröstet. Pppft. Jätteroligt.
Slutligen somnar bebisen och jag kan också sova lite. Ska bara skicka ett par mejl först. Och äta lunch, framför teven i lugn och ro. Hoppsan, nu var det visst dags att hämta de stora barnen. Jaja, jag går och lägger mig tidigt ikväll istället.
På eftermiddagen, någon gång mellan tre och fem slår tröttheten till. Allt går trögt. Barnen är irriterande. Bebisen sover som en stock i vagnen. Någon måste göra mat och eftersom sambon fortfarande jobbar så får det väl bli jag.
Man får slå sig på kinderna som boxaren innan matchen, klart jag ska fixa mat. Gott, nyttigt och lättlagat.
Sedan är det bara läggningen kvar. Eller vill jag hellre ta köket? Sambon låter mig välja. Det får bli pest, jag menar läggning, jag är så less på köket.
Borsta blöja, byta tänder, äsch ni vet vad jag menar.
Till slut sover alla barnen. Själv borde man också gå och lägga sig, men plötsligt är man inte så trött längre. Nej, man är riktigt pigg. Man vill ha lite egentid. Vara ifred. Ladda upp sina batterier inför morgondagen. Så man lägger sig framför teven en stund. En ganska lång stund.
Till slut går man i alla fall och lägger sig. Hinner sova i flera, flera minuter, innan bebisen vaknar och vill ha mat. Förhoppningsvis bara två gånger denna natten.

Spegeln som var främsta anledningen till mitt Ikeabesök fanns inte. Istället köpte jag några andra bra att ha-grejer som inte stod på min lista. Kan jag trösta mig med att det bara är två?