Åh, vad jag saknar Dora och Boots och Swiper och Kartan. Förr var hela gänget en naturlig del av vår vardag.
Det var en härlig tid. Inser jag nu. Men det grämer mig lite att jag nog inte uppskattade de tecknade små liven efter förtjänst när det begav sig.
För nu har Supertrion (bilden ovan) ockuperat, inte bara vårt vardagsrum, utan även våra hjärnor. Super-jävla-trion.
Det är möjligt att de tre huvudpersonerna (en sköldpadda, en anka och ett marsvin) även för någon typ av lågmält samtal medan de utför sina viktiga uppdrag, men den ljudbild som når oss vuxna medan vi springer omkring i morgonyran är en never ending upprepning av tre, fyra fasansfulla melodier.
“Vad funkar bäst? Team work! Vad funkar bäst? Team work…”
Tyvärr sjunger (nåja) djuren ofta även när de pratar. Det låter precis som när en liten uttråkad, störig unge får för sig att sjunga fram allt han tänker säga under en hel dag. Bara för att retas, liksom. Varje ord får en egen ton som verkar bestämmas helt slumpmässigt.
För att göra det hela ännu värre sänder Nickelodeon tre avsnitt direkt efter varandra. Tre!
Snälla Dora, förlåt allt dumt jag sagt. Kom tillbaka.
Vilka barnprogram går er på nerverna?
