Jag har tre ständigt återkommande drömmar. Den ena – och vanligast förekommande – är mardrömmar om björnar.
Under min ensamma morgonpromenad försöker jag trösta mig med statistik. Jag menar, hur sannolikt är det att en människa som är så vanvettigt björnrädd som jag faktiskt skulle bli attackerad? Om man dessutom väger in hur sällan jag befinner mig i en skog (jag räknar inte Judarn-skogen eller turen runt Kyrksjön nu) torde väl risken vara obefintlig. I princip.
Men det hjälps inte. Jag spanar in bland stenar och rotvältor och väntar bara på vrålet.
Det är ju i en förskräcklig tur att jag åtminstone har Panic Alarm på min stegmätare. Kanske borde man staffa tårgas också.
