Dagarna

Arkiv för Maj, 2009

faglar

Att fåglar har mycket små hjärnor har man ju känt till. Men nu börjar jag tvivla på att de stackars liven har några hjärnor över huvud taget.

Hela vintern har det funnits frö i vårt fågelbord utanför fönstret. Hela vintern. Tror ni att någon jävel brytt sig? Nej.

Men nu, när det finns mat på andra ställen, DÅ minsann passar galoscherna och det ska ätas frö och föras liv och skräpas ner över hela uteplatsen.

Mitt råd i kvällningen; överskatta aldrig en fågel. Aldrig någonsin.

Nu ska jag gå ut och sätta upp en arg lapp på fönsterbrädet med texten “Din mamma jobbar inte här. Du får städa upp efter dig själv”.

Självaste statsministern, hans son och två livvakter kom in på frisersalongen för att boka tid medan jag fick håret tvättat. Både statsministern och sonen bar keps och klädsam solbränna. Livvakterna hade väst.

Slut på meddelandet.

P.S. Jag utgår ifrån att det var sonen som behövde klippa sig. D.S.

Det är lördag. Solen skiner. Jag har haft sovmorgon, ätit frukost ute under äppelträdet och lyssnat på fåglarna.

Snart ska jag åka in till stan och klippa mig. Sedan träffa en härlig kompis. Troligtvis på en uteservering.

Och just det. Jag är visst ledig i tre månader också.

Här är några andra mejl som sonen skickat de senaste dagarna.

mejlmormor

Till mormor.

mejlalex

Till farbror.

hallutanhog

Den 28 maj 2009. En dag att minnas. Det var nämligen kvällen då vi inte hade en hög i hallen.

Sannolikt kommer vi att skapa en liten familjetradition kring detta magiska datum.

En picknick på hallgolvet kanske? Varje år från och med nu.

hallhog

Torsdagen den 28 maj klockan 18.54.

mejl1

Apropå förra inlägget rasslade detta mejl in i dag.

Plutten.

Alla borde ha en egen fyraåring hemma.

Att ha en helt egen mejladress är en mänsklig rättighet. Även om man bara är fyra och sex.

Barnen har precis fått sina första. Och i kväll har det mejlats, vill jag lova. Inte så rättstavat, inte så många punkter, inte så många versaler. Men med mycket stor entusiasm.

Nästa vecka tänkte jag låta dem börja twittra.

Vi hade en objuden gäst i källaren i morse. Maken slog ihjäl den 3,5 centimeter långa varelsen med vår tjockaste kokbok medan den, intet ont anande, hasade runt på golvet.

Efter lite googlande kom vi fram till att det kunde vara en bålgeting. Själva drottningen, sannolikt.

Eller så var det en shetlandsponny som klätt ut sig för att gå på maskerad.

geting

Den här veckan är den sista jag jobbar innan det är dags för min tre månader långa ledighet.

Jag upprepar. TRE MÅNADER.

Jag ska vara föräldraledig. Jag ska ha semester. Och jag ska ha fem skrivveckor!

Det här är en tillvaro som jag fantiserat om hela mitt vuxna liv. Familj, barn och skrivande i en underbar mix.

Om en vecka lever jag drömmen. Min dröm. Det är faktiskt inte klokt när jag tänker efter. Det är för bra för att vara sant. Så perfekt att jag får ångest.

Måtte inget hemskt hända nu. Som straff.

Barnen är hos mormor och morfar några dagar. Det var ett upplägg som kändes väldigt fint i teorin. Inget lämna, hämta, laga mat, lämna, hämta, laga mat på flera dagar. Fatta, liksom.

Men nu. Efter ett halvt dygn har gått och jag håller redan på att längta ihjäl mig.

Buhu.

Det blev plötsligt tvärtyst här. Under denna lilla paus har jag varit på torpet, grattat bror som fyllt 30, varit publik på barnens cirkus, luftat min älskade grensax, krattat, rott i motvind, tagit livet av en människa (litterärt), gjort rabarberpaj och köpt tre röda fejkpelargoner på Coop i Hagfors.

Ni har säker också haft en massa roliga saker för er.

Men nu håller vi ihop ett tag igen.

Skulle det inte komma en fortsättning på din den däringa “här är mitt liv-storyn”? /Sara

Svar: Jo, det skulle ju det, men jag blev plötsligt så mentalt slut. Men visst ska det komma en fortsättning.

Jag har en fråga.
Jag jobbar som dagbarnvårdare vi skall åka på en resa med barnen,alla får betala 100kr var 2 barn i en familj har inte betalat då betalade jag för dom för jag tycker att alla ska få åka, nu har jag råkat i onåd hos mina kollegor dom tycker att familjen har “råd” att gå till frissan åka ålandsbåt handla godis, ha en skruttig gammal bil för dom bor utanför sammhället mm mm dom lever på socbidrag. Men ska barnen få lida för att dom redan har det taskigt. Mina kollegor säger att dom kommer att utnyttja detta att jag betalar och aldrig mer betala utan bara vänta sig att jag gör det. Dom retar sig också på att dom inte är tillräckligt tacksamma. Är jag dum i huvet för mej betyder 200kr inget men jag inbillar mej att det betyder massor för barnen som får åka med på resan.
Hälsar Anna-Clara

Svar: Jag tycker att du gjorde helt rätt. Även om föräldrarna är strulputtar så är det ju inte barnens fel. Heja dig!

Hur går det med boken? /Annette Carlsson

Svar: Det går framåt. Just nu är det otroligt roligt och jag längtar efter nästa skrivstund som väl kommer att infinna sig i morgon.

Hur ser din ultimata drömkväll ut?/Therese

Svar: Det finns väl många olika drömkvällar, men något jag uppskattar mycket är att äta gott ute tillsammans med trevliga människor. Jag gillar att prata.

Hej!
Detta rör kanske inte siten Allt om barn så värst men jag måste bara få fråga dig. Antar att du läst Alex bok, “Skynda att älska”, vad tyckte du om den?
Jag läste själv nyligen ut den och kan säga att det kan vara en av de bästa böckerna jag faktiskt någonsin läst.
/Mi

Svar: Jag tycker att boken är mycket fin, ett otroligt vackert porträtt av Allan. Men det är jättesvårt att vara objektiv, så klart. Läs den, ni som inte gjort det!

OK, jag har en fråga som kanske uppfattas som störig och oviktig men jag ställer den ändå. Den här bilden på dig som finns på alltombarn-sajten, vad tycker du om den? (alltså den som liksom hör till din blogg). Jag tycker den är fin. Men. Jag undrar om du verkligen tycker att den är “du”. Ända sen jag började läsa här har jag tyckt att fotot av dig inte stämt in på din personlighet i bloggen, men äh, det spelar ingen roll tänker jag. Så har jag sett andra bilder av dig. Ex. på twitter där jag följer dig, och tycker att det måste vara SÅ hon verkligen ser ut! Så jag undrar: varför den där bilden? /Dis

Svar: Jag håller med dig. Den bilden speglar inte min personlighet. Jag känner mig mycket mer ovuxen och glad. Borde fixa till det, men jag orkar inte just nu.

What do you think about your situation having two children living in a suburb with other white heterosexual people? Do you ever get bored? Wanna move abroad and live with turtles or something? Or are you happy? /Keanu Reeves

Svar: Jag är väldigt happy i min villaidyll, thank you. Man kan beskära fruktträd och ordna trädgårdspartyn dagarna i ända. Inte hinner man bli uttråkad då.

Another thing: would Niklas give you a free pass from your marriage going for a date with me? I am a pretty famous actor. /Keanu Reeves

Svar: Han är inte så intresserad av män, men eftersom du är så otroligt famous ska jag framföra ditt förslag så får vi ta en diskussion, helt enkelt.

Var klipper du dig helst (rangordna): 1. Hårgänget 2. Herrfrisör 3. Hemma med rakblad 4. Utomlands (till exempel Italien) 5. Hemma med en av barnens spadar 6. På Sheraton Hotell hos influgen hair stylist från New York 7. Hemma med elkabel (man får “tvinna” av håret med en sån) 8. På Sheraton Hotell hos en av receptionisterna som går en kurs i hårklippning 9. Hemma med kniv och gaffel som du stulit på Sheraton Hotell 10. Jag klipper mig aldrig/ Missie

1. Hemma med elkabel (Låter spännande!) 2. På Sheraton Hotell hos influgen hair stylist från New York (Blir förmodligen bättre än elkablarna.) 3. På Sheraton Hotell hos en av receptionisterna som går en kurs i hårklippning (Det får duga.) 4. Hemma med kniv och gaffel som du stulit på Sheraton Hotell (Sheraton är alltid  Sheraton, som jag brukar säga.) 5. Utomlands (till exempel Italien) (Låter mysigt.) 6. Hemma med rakblad (billigt och effektivt) 7. Hemma med en av barnens spadar  (också billigt, men kanske inte lika effektivt) 8. Herrfrisör 9. Hårgänget (låter latjo som man sa på 40-talet) 10. Jag klipper mig aldrig

Jag är lite nyfiken på om ni funderar på fler barn? Du verkar vara en sån himla bra mamma och väldigt barnkär/Soffan

Svar: Nej, det gör vi inte. Jag är otroligt tacksam över de underbara barn vi fått.

Vilka är de tre bästa sakerna med Värmland? Vilka är de tre sämsta?
Om du kunde teleportera dig precis vart som helst just i detta nu (med returbiljett naturligtvis), var skulle du vilja bli teleporterad?
/ellie

Svar: Det bästa med Värmland: 1. Min familj och mina vänner 2. Torpet 3. Hagforsarna. Det sämsta med Värmland: 1. Barrskogen 2. Klaustofobin 3. Att det ligger för långt från Stockholm (haha!). På c vet jag inte vad jag ska svara. Det skulle vara roligt att se vad det ska bli av barnen när de blir stora.

Till Ninni; Tack för en superfin blogg!
Min fråga; Om du blev erbjuden en storroll i en storfilm, skulle du ta den då?
/Dexi

Svar: Aldrig i livet!

Vad är det för bok du skriver? Vilken genre? Lycka till!/Evelina

Svar: På bokkontraktet står det “kriminalroman”. Tack!

Om du fick välja en superkraft, vilken skulle du välja då? Du får välja mellan nedanstående:

- Kunna bli osynlig
- Bli stark som Stålmannen
- Kunna skjuta blixtar
- Kunna flyga
- Kunna andas under vatten
- Kunna läsa folks tankar
/Moa

Svar: Kunna bli osynlig. Jag är otroligt nyfiken.

Vad tycker du om svärmödrar? Min är skogtokig. Några tips för hur man kommer överrens?

Du skrev i den fina följetongen “här är mitt liv” (eller vad den nu hette) att ni hade 50% chans att få ett friskt barn. Var det samma vånda och problem under din graviditet med Sven?

Slutligen tycker jag at du ska sluta skriva att du inte har någon inspiration. Man blir nervös varje gång att du ska sluta. Du behöver inte be om ursäkt, vi läser ju bloggen med glädje oavsett. Skriv när du känner för det istället.

Svar: Svärmödrar generellt har jag ingen uppfattning om. Ja, det var samma vånda med Sven, visst var det så. Väldigt jobbigt! Men andra gången hade jag nog lättare för att vara i stunden, att inte ta ut något i förskott vare sig lycka eller sorg. Jag kommer inte att sluta blogga, så du behöver inte vara orolig.

Eftersom min egen inspiration ligger någonstans under nollan för tillfället tycker jag att vi testar en sån där frågestund som de stora bloggdrakarna svänger sig med.

Fråga på, så svarar jag.

Som enväldig domare har jag utsett födelsedagsbarnet Carolin till vinnare i brödtävlingen.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Checken kommer med posten.

För att marknadsföra sin nya brödsort Syster Lo ger Polarbröd mig möjligheten att lotta ut en värdekupong på 500 kronor.

Om du känner dig brödsugen så här i GI-tider, skriv i så fall något snitsigt i kommentarsfältet. (Glöm inte din mejladress.)

Jag utser en vinnare under dagen.

Mymlan skriver så bra om att tillhöra “dom andra”. “Utanförskap behöver inte bero på en elak omgivning. Utanförskap kan sitta inuti en själv“, skriver hon bland annat.

Sedan uppmanar hon sina läsare att skriva och berätta om när vi tillhört “dom andra”. Eller känt att vi gjort det. (Eller inbillat oss att det är så världen förhåller sig.)

Jag känner mig fortfarande sådan ganska ofta. Gör ni – eller har ni gjort?

trad

Det är den här målbilden jag haft när vintern varit som mörkast, tröttast och hemskast.

Att sitta under vårt stora, fina äppelträd när det blommar.

Det är ungefär vad jag gjort i dag. Suttit med en kopp kaffe och sett humlor sväva omkring från blomma till blomma där uppe i den vita trädkronan.

Och jag lovar er, det var värt all väntan.

(Tyvärr gör min mobilkamera inte alls upplevelsen rättvisa.)

schlager

Här är det schlagersittning med chips, dipp, godis och obligatorisk protokollföring.

Om vi får bestämma (och om vi skippar barnfiltret och räknar med kidsens alla “10 +” och “0 -“) ser slutresultatet ut så här:

1. Sverige

2. Norge

3. Estland

4. Armenien

5. Azerbadjzjan

Vilket land blev vinnare hemma hos er?

Vi var på Amandas födelsedagskalas i går kväll. Mycket trevligt. God mat, roliga människor.

Och barnen tog det lugnt.

kalasblogg

Baserat på Wordpress MU med modifierat tema Prisa