Dagarna

Jag och maken har precis fått äran att läsa Alex sommarpratsmanus. Det är grymt! Mänskligt, känslosamt, roligt och mycket, mycket välformulerat.

Lördag klockan 13 i P1. Missa inte!

I en husvagn utan både radio och tv blir kvällsunderhållningen lite som den blir. Just nu är det roligaste som finns här gammal klassisk Hajk-humor. Ni vet:

“I dag ska vi tala om getter, men inte vilka getter som helst utan biljetter.”

Eller:

“I dag ska vi tala om viner, men inte vilka viner som helst utan pingviner.”

Barnen skrattar nästan så de kräks.

Det är fortfarande flera dagar kvar av campinglivet och nu behöver vi fler hajkvitsar. Vilka kan ni?

Hon är helt bedårande. Något annat ord finns inte.

Nu har sonen packat det allra, allra viktigaste.

Fisken, Sixten, Charlie och nytillskotet IKEA-marsvinet Mats.

För att inte vara till för mycket besvär och för att vi ska kunna röra oss runt lite på Gotland väljer vi att bo i husvagn när vi är där.

Och titta vilken fantastisk retroskapelse Amandas pappa Bengan fixat fram åt oss. Jag får nästan cravings när jag ser den, så fulsnygg tycker jag att den är.

Den är till salu dessutom. Ska vi slå till tycker ni? 5 000 kostar den.

Alex skriver varje dag alldeles underbart om att vara nybliven pappa. Man blir ju helt rörd, både av hans ord och de fantastiska bilderna på lillkusinen.

I morgon är det äntligen dags. Då åker vi till Gotland. Vi håller på att längta ihjäl oss.

Det ska bli magiskt att uppleva Charlie live. Och faderskapet.

I dag satte jag barnen i lönearbete. Tio kronor var skulle de få om de stoppade ner alla tidningar som låg inpressade i vårt “pappersinsamlingsskåp” i papperkassar. (Bära ner dem i källaren behövde de inte göra.)

Hur det gick? 20-30 minuter knegade de på, noggranna och faktiskt ganska effektiva. Sedan tog de “rast”. Den varade resten av dagen.

Vi får se om de slutför sitt uppdrag i morgon, eller om det blir jag som går och köper godis för 20 kronor.

Dialog mellan dottern och mig i går kväll.

Jag: Ska vi ta och skicka ett vykort till Stella och skriva att det var roligt att vi fick komma och hälsa på?

Dottern: (Ser tyst på mig.) Ja…?

Jag: Vi kunde köpa ett vykort med en häst på.

Dottern: (Fortsätter att se tyst på mig.)

Jag: Stella tycker ju om hästar.

Dottern: Eller så skickar vi ett mejl.

Tänk om man kunde åka bort ett tag, ensam, och lämna sig själv hemma. Så fantastiskt det vore.

Har ni tänkt så någon gång?

Nehej.

Nu ikväll har jag uppdaterat vår telefonsvarare. Så nu bor även sonen, snart fem år gammal, här också. Fint.

Vi blev regngalna och är hemma i Norra Ängby nu.

I övrigt har jag inget att tillägga. Över huvud taget.

Jag försöker skriva någon rad eller två på semestern också. Med minst två barn i huset blir arbetsron av skiftade kvalitet.

Men när vi pysslade för någon vecka sedan – gjorde sådana där dörrskyltar som finns på hotell – kom jag på en lösning som faktiskt hjälper lite.

Ibland nöjer de sig i alls fall med att stå nedanför trappan och ropa: “Är du där?” Och när jag svarar “nej” så skrattar de hysteriskt.

Man får vara glad åt det lilla.

Jag vet inte om ni inser vilken stor dag det var i lördags. Johan Palm var med i Sommarkrysset.

JOHAAAAN PAAAAAALM!

Tjejkusinerna slog händerna för munnarna och ylade så fort han visade sig i rutan. Det var så sjukt att jag knappt visste om jag skulle ringa ambulansen eller brandkåren. Eller både och.

Så nu är jag tonårsmorsa. Intressant.

Som det har regnat…

Att plocka bär i skyfall är väl inte så jätteroligt, men vad gör man?

Som belöning får man i alla fall äta chokladsås, förlåt jag menar bär, efteråt.

Spännande dagar.

Här har vi inte suttit på en vecka.

Och inte legat här heller.

När man känner att man håller på att bli galen sätter man sig i bilen, trycker fram Beach Boys på steren, åker in till Hagfors och sätter sig på en parkering och surfar lite. Sedan åker man hem igen.

Nu har det regnat i en hel vecka, de senaste dagarna helt utan uppehåll.

Plötsligt får ordet skogstokig en ny innebörd.

Snälla, snälla, snälla väderguden – ge oss sol i morgon. En liten glimt bara, ett tecken.

(Egentligen skulle jag ha laddat upp en massa bilder av vårt regniga semesterfirande, men det vill sig inte.)

Det regnar och regnar. För att lätta upp stämningen lite i stugan lånar vi barnens kusin Alicia. Två barn + ett barn = noll barn, tänkte vi.

Uträkningen fungerade finfint – tills tjejerna hittade sminklådan från 1980-talet.

Det är tur att de är så söta – och roliga.

Jag älskar Sommar. När det är bra finns det inget bättre. Programmet har genom åren gett mig flera av mina allra starkaste radioupplevelser.

Men hittills i sommar har jag varit lite slarvig med lyssnandet. De program jag hört i sin helhet är Tomas Ledins (betyg 2), Malin Åkermans (betyg 2) och Hanna Hellquists (betyg 4+). Min tanke är att jag ska lyssna ikapp på webben.

Vilka program får jag, enligt er, absolut inte missa? Och vilka är slöseri med tid att lyssna på? Motivera gärna!

Det är lustigt med sommarställen. Trots att åren går står tiden ibland märkligt stilla. I alla fall punktvis.

Man kan hitta kortspelsprotokoll från antiken och fotbollar utan luft i skogskanten.

Eller en flaska Salubrin. Tillverkad 1985. Bäst före 1990.