Idol. Allvarligt talat.
Ibland känns det som om mitt liv som filmen “Måndag hela veckan”. Fast i mitt liv är det inte måndag hela veckan, utan fredag. Fredag och Idol. År ut och år in.
Jag försöker verkligen uppbringa en äkta känsla av att “åh, så skönt nu är det helg”, men innan den riktiga känslan få chans att gro ska man sitta av det här evighetsprogrammet. För att barnen vill. För att man borde. För att man ska ingå i den där svennegemenskapen.
Men nu känner jag att det är dags att sluta vara martyr. I kväll skiter jag nog i det. Eller så hittar jag på något annat samtidigt. Det kanske dags för ett broderi igen för första gången på ett år. Ja, inte vet jag.
Ser ni på Idol? Och om ni gör det, gör ni det frivilligt?
