Efter att, under två kvällar, ha slagit in 48 små paket i vild panik för att få barnens kalender klar till 1 december förra året lovade jag mig själv två saker.
1. Tvinga barnen att nöja sig med att öppna ett paket varannan dag och på sätt halvera antalet.
2. Att köpa paketen i god tid.
I går när kalendern tittade fram ur jullådan blev jag hemskt överraskad.
“Nu har du faktiskt väldigt bråttom”, förklarade dottern pedagogiskt.
Vällingby, here I come.
November 29th, 2009 kl. 10:54
Köp ett pussel och ge några bitar varje dag
November 29th, 2009 kl. 11:35
Synd att ni inte bor i Göteborg. På Universeum kan man köpa set med 24 riktigt fina och roliga småsaker för en billig penning. Det var nästan så jag fick lust att återinföra paketkalendern till mina barn (som är tonåringar resp. unga vuxna). Fast nej, jag ser fram emot att ordna paketkalender till barnbarnen i stället!
November 29th, 2009 kl. 13:43
Ett tips är att göra en pepparkakskalender, det hade jag och min lillasyster när vi var små. Vi fick då varje dag äta dagens pepparkaka med dagens datum skrivet på med glasyr. Lättsamt att åstadkomma då det enda man behöver bekymra sig för är upphängningen av pepparkakorna på band som hängs upp på väggen. Jobbet begränsas till ett pepparkaksbak och inslagningen av paket kan sparas till längre fram i december.
November 29th, 2009 kl. 14:09
Haha, harliga unge (:
Tack for att du tog upp amnet om ironi igen. Jag vet att du anvander ironi ofta i din blogg med charm och pa ett positivt satt, och jag gillar verkligen ditt satt. Har hang med i din blogg i 2 ar ungefar nu, aven efter jag flyttat utomlands.
Jag reagerade over meningen “I deras släkt handlar förståelse av undertoner och ironi om ren överlevnad”, eftersom jag kanner manniskor som verkligen overanvander detta, och vet hur forekommande det ar ju langre upp man kommer i karriaren. Slakten tolkade jag som den Schulmanska sidan..
Ofta har jag last Alex eller Calles blogg och sedan din och tankt, de maste vara bra avundsjuka pa dig och ditt familjeliv. Pa lugnet ni lever i, pa att inte standigt soka efter ett allmant godkannande, pa att inte provocera eller lagga ut hela sitt liv over bloggen och anda kanna sig bekraftad. De fantastiska i att kanna sig uppskattad av 3 alskade och alskande personer precis som man ar, vilket ar langt mer lyckat an att ha tusentals lasare som vill ha action.
Jag menade att din personliga process tycks ha kommit langre an deras aven trots populariteten. Att du inte anammar deras satt att blogga, och fiska efter lasare ar en STYRKA. De borde soka inspiration hos dig.
November 29th, 2009 kl. 17:22
Åhhh….. nu saknar jag min paketkalender. Det var så härligt att gå ner för trappen varje morgon i december och mötas av ett litet paket som dinglade från bonaden. Mmmmm….
November 29th, 2009 kl. 17:41
Viken charmig blogg!
Följ våra liv som mammor på: http://www.blondetty.blogspot.com/
November 29th, 2009 kl. 18:10
Hmm, jag hade ingen paketkalender när jag var liten och jag saknade det inte heller. Jag minns att jag tyckte det var lite… konstigt att kompisarna “skulle ha” paket varje dag. Och att det skulle jämföras i skolan om vem som fått vad och att det bara var att ha, att få, att ha, att få, att ha och att få som räknades.
Nu vet jag såklart inte om det är så bland barn nu för tiden, men det är den känslan som kommer till mig varje gång jag läser om eller hör föräldrar prata om dessa paketkalendrar.
Jag hade min chokladkalender och den man fick i Bamsetidningen, och var supernöjd.
November 29th, 2009 kl. 21:14
Jag började handla för flera veckor sen och hade fixat hälften.
Men sen kom saker emellan….
nu sitter vi här.
Kom just på att till vår kalender medföljde några små röda strumpor till varje ring.
Lösningen i år får bli att i varje strumpa lägga en ihoprullad karta eller gåta på ett papper som leder fram till dagens paket. Då har jag i runda tal fjorton dagar på mig att fixa den saknade hälften av paketen…..
November 29th, 2009 kl. 22:00
paketkalender är väl lite at ta i? räcker det inte med julklappar och vanlig chokladkalender?
November 30th, 2009 kl. 13:34
Min mor tröttnade att köpa 24 paket till oss tre barn så hon införde adventspaket. På adventsmyset om söndagarna fick man öppna sitt paket. Eftersom hon “bara” behövde klura ut 12 paket var de oftast väl genomtänkta och jag tror mer uppskattade än de småpaketen vi annars hade fått.
Jag har inga barn ännu (dock en sambo som uppskattar traditionen) men jag kommer fortsätta med adventspaket när det väl blir dags!
November 30th, 2009 kl. 16:22
Men hörni, det var ju inga avancerade paket man fick i sin kalender. Ett suddgummi, eller en bondgård uppdelad på alla dagarna. Ena dagen en kalv, nästa ett får, nästa en katt. Istället för ett stort bondgårdspaket på julafton så blev det 24 delar som man kunde leka med helt komplett på julafton. Det var en urbra julklapp för mig! Man kan ju också slå in lite nötter och russin som paket.
December 1st, 2009 kl. 0:14
Trollet är ett missgynnat barn som har världens snålaste mamma. Eller också är Trollet ett lyckligt barn, som får saker hon blir glad åt i sin paketkalender…
I år finns där bl.a pepparkakor (höjden av lyx är nämligen en hembakt pepparkaka före dagis!), russin, hårspännen (det dyraste i år, tio spänn paret…), en liten polkagrisstång (1 kr styck) vissa några lördagar, en liten tatuering, en ballong, en femma, ett par klistermärken… Chokladkalender är, pga allergier, otänkbart. Men pepparkakor är gott, det!
December 1st, 2009 kl. 8:24
Vi kör med lego. Ett legoset som är uppdelat i 24 paket, de får några bitar och tillhörande sidor bruksanvisning varje dag. De får turas om att öppna. Detta är en tradition från min familj, vi var fyra syskon som turades om att öppna och bygga. På julafton har man sedan ett komplett set som man kan leka med tills tomten kommer.