Mitt liv efter manuslämningen är ett ganska soft liv kan jag meddela. Helt nya möjligheter har öppnat sig.
I helgen plockade jag exempelvis ner julgardinerna (ja, inte de i köket och vid matplatsen, men de med tomtar i vardagsrummet) och satte upp nya våriga. Hepp, liksom. Jag har klippt mig och varit ute och ätit och druckit drink på Gondolen. Jag har köpt kläder. Jag har suttit under en filt i soffan och tittat helt koncentrerat på Halv åtta hos mig.
Men framför allt; jag har sovit. Oj, oj. Att sova är mitt nya fritidsintresse. Att sova är det nya svarta. Finns det något bättre än att lägga sig klockan nio, somna som en sten, vakna strax efter midnatt och tycka att man sovit jättelänge samtidigt som man inser att man har hela natten kvar? Svar: Nej, det gör det faktiskt inte.
Men jag vet ju att det här är en tid som knappast varar för evigt. Snart kommer feedbacken från förlaget och från mina noga utvalda testpersoner och det ska bearbetas och redigeras och korras och… Jag säger lite som Kjell Bergqvists rollfigur i Sista sommaren när han kör över det där guppet flera gången med bilen: “Passa på att vara glada nu barn för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång.”
Och man vet aldrig när man får sova igen.
