Tvillingbloggen

Arkiv för Maj, 2009

I dag är det Mors dag. Min mammas dag, tänker jag. Och mormors. Men min också? 

Konstigt nog har jag fortfarande inte riktigt fattat att jag är mamma. Att jag är tvåbarnsmamma! Jag vet att det har hänt, men jag kan inte förstå att två små personer har bott och växt i min mage. Och snart fyller de ett halvår. Sen kommer de växa ännu mer, bli vuxna pojkar, och jag kommer fortsätta vara mamma.

Livet ut.

Det är så jäkla fantastiskt men lite för stort att ta in. 

Ha den äran alla mammor därute. Att lära nya små människor om livet är det viktigaste jobb vi har. Ni gör ett sjujäkla jobb så hurra för er!

Eller oss, menar jag. Det var det där med att vänja sig ja…

Jag har sagt det förr. Ordning och reda är inte direkt prio 1 längre.

Så här ser min garderob ut i detta nu:

Jag ska städa en vacker dag. Men inte denna vackra dag!

Namn: Thilda och Moa Andersson.

Födda: 17 februari 2009, vecka 38+5 (planerat kejsarsnitt).

Bor: Falun.

Föräldrar: Jenny och Anders Andersson.

Syskon: Nej

Mamma Jenny:

Så efterlängtade de här tjejerna var när de kom till världen. Att det var två hade vi på känn redan innan beskedet från ultraljudet. Det var ändå stort och omtumlande att få det bekräftat men lyckligare hade vi nog aldrig varit. I dag har de hunnit bli tre månader och två små härliga personligheter. Moa är den lugna och tålmodiga och Thilda har lite mer humör och större röstresurser. Det är full fart här hemma på dagarna så det är tur att prinsessorna är så duktiga och sover hela nätterna så vi orkar leka och hålla igång. Mina små underverk!

Och i dag var dagen då även Alan vände sig för första gången.

Dubbel lycka.

Jag undrar lite hur ni resonerar när det gäller kläder till era tvillingar. Klär ni dem lika? Varför? Varför inte?

Jag försöker alltid att köpa plagg i olika färger eller mönster till mina barn. Men de får rätt mycket av släkt och vänner och då blir det nästan alltid lika. Det förstår man ju, att det är lättare att köpa två av en istället för att springa omkring och leta olika grejer. Och det är inget problem, för om man inte gillar att klä barnen lika är det ju bara att låta dem använda kläderna på olika dagar.

Kläder spelar inte så stor roll så länge de är så här små tycker jag, men när Alan och John blir äldre känns det viktigt att de får ha en egen stil och inte alltid ser ut som brorsan. Att de blir egna individer och behandlas som det av omgivningen. Men kanske kommer de vilja klä sig likadant ibland och då ska de ju så klart få göra det.

Egentligen finns det större problem när det gäller kläder tycker jag. Jag gillar inte när det är väldigt könsbestämt, att döskallar bara är för pojkar och nyckelpigor bara är för tjejer. Självklart ska man få visa att man har en tjej eller kille men det är rätt obehagligt att kliva in i affärer där allt till killar går i blått och allt till tjejer går i rosa. 

Vad tycker du?

Nu har även Alan upptäckt hur kul det är att luta sig framåt i babysittern. Därför funderar jag på att köpa dem en varsin Bumbo babysitter. Nån som har en sån? Fördelar? Nackdelar? Läste nånstans att de rekommenderas till barn mellan 3 och 10 kilo och eftersom våra snart väger 9 känns det kanske lite bortkastat. Men samtidigt rekommenderas de upp till 14 månader så vem vet. Gör du?

r

Vi var alltså i Hälsingland i helgen. Jag träffade kompisar från förr på gymnasiefest och småkillarna gick på sin första fotbollsmatch med pappa!

Fler bilder:

Nu är det fotografen Katarina Hanssons tur. Här är hennes tips:

Jag tänker egentligen inte så mycket på vad jag gör utan bara kör! Det är egentligen det bästa tipset, att testa sig fram och inte tänka så mycket. Men något av det vet viktigaste är nog att ta bilderna på barnets egen nivå. Lägg dig på golvet eller marken! Och testa gärna annorlunda vinklar. Och det är viktigt att våga gå nära barnet.

Och ta många bilder. Till slut blir det bra!

Fler bilder finns på Katarinas hemsida


För ett tag sen fick jag en fråga om fotografi här på bloggen. Någon undrade vad man ska tänka på när man fotograferar sina barn. Mitt bästa tips är väl egentligen att jaga det naturliga. Ta det som det kommer och kom ihåg att ett allvarligt barn kan vara minst lika vackert som ett leende. Rena ytor och bakgrunder kan också vara bra, jag är personligen lite allergisk mot studiobilder med en massa prylar i bakgrunden. Men! Smaken är som baken och det viktigaste är att ni fotograferar. Hur som helst, men gör det. Med dagens digitalkameror är det billigt och enkelt så det är dumt att låta bli. Och glöm inte att spara bilderna på dvd-skivor eller en extern hårddisk. Jag känner folk som har förlorat flera års minnen när datorn pajar. Ingen hit. Och framkalla bilderna också tycker jag. På papper, en oslagbar känsla att bläddra i ett fotoalbum istället för att se bilder på datorn tycker jag.

Jag har fotografvänner som jobbar mycket med barn och jag bad två av dem att dela med sig av sina bästa tips. Först ut är Anna Alverhag:
Mitt tips är att försöka fånga det naturliga. Busa lite med dem och få barnen så bekväma som möjligt. Stressa inte fram ett leende för det slutar ofta med tårar. Barn är så fantastiska så fota även närbilder på en liten fot, hand eller öga. Sen tycker jag även att man ska ta fina bilder tillsammans med föräldrarna, det är jätteroliga minnen att ha kvar både för barn och vuxna. 
Jag tycker personligen att man inte behöver ha en massa rekvisita i en studio, utan barnet i fokus och så rena bilder som möjligt. Och det är jättetrevligt att variera med utomhusbilder. Om man fotograferar själv hemma så fota barnet när det leker, sitter och funderar eller äter. Fånga de riktiga ögonblicksbilderna! Lägg dig på golvet så du kommer ner på samma nivå, fota uppifrån, ta inte bara rakt framifrån. Låt fantasin flöda!

Fler bilder finns på Annas hemsida.
Imorgon: Katarina Hansson.
Baserat på Wordpress MU med modifierat tema Prisa