Ett litet hello fran mig.

Vi har det hur bra som helst, njuter av glass och langa promenader.

Men aldrig tidigare har jag lagt marke till sa manga barn och tvillingvagnar i New York haha. De ar overallt! Den dar radarn ni vet.

Vi saknar vara dun sa klart men det gar valdigt bra anda, och de trivs fint med uppmarksamhet och stora doser karlek fran fina slaktingar.

Imorgon hanger jag utstallning!

Kram sa lange,

Johanna

Det här kommer vi kanske pyssla med den kommande veckan:

Om jag springer på ett internetcafé lovar jag att skriva några rader, men annars hörs vi när jag är tillbaka igen.

Om du är intresserad av NYC kan du kolla arkivet på Bildbloggen så länge. Det är en blogg jag hade förra året när jag bodde där ett par månader.

Nu ska jag gå och pussa ihjäl mina barn en sväng!

Sju minuter Alan och John. Här.

Det var förresten i New York som jag kom på att jag ville bli fotograf.

Här är några av de allra första bilderna jag tog i staden, för ganska exakt tio år sedan.

I helgen sätter jag mig i ett flygplan och korsar Atlanten.

Jag ska ha utställning i New York och åker över för att hänga bilder. Det är inte Museum of Modern Art precis, men kul ändå. Bilderna kommer hänga på svenskägda FIKA (espressobar och galleri) som ligger på 58:e gatan mellan 5:e och 6:e avenyn.

Mattias följer med mig över och vi ser fram emot att dricka milkshakes, frossa i bagels och promenera i Greenwich Village. Vi gifte oss i New York i fjol så resan betyder mycket för oss båda.

Det är alltså bara vi som åker, inga dun.

Alternativen hade varit att ta med dem eller att inte åka alls, men NYC är inte särskilt barnvänligt och att få ställa ut där är en gammal dröm som jag vill uppleva på plats.

Så vi åker, även om det blir tufft utan våra favoritpersoner alla kategorier. Det blir kanske skitjobbigt.

MEN det är ett noga övervägt beslut och jag vet att de är i bästa händer.

Ibland är en visp och en kastrull allt som behövs för att lyckan ska bli total.

Efter det här inlägget fick jag ett fint mail av Annika som hon gärna delar med sig av:

Hej Johanna!

Jag följer med stor glädje din fina familjs äventyr. Det tillhör ett av dagens måsten.

Jag är lyckligt gravid i sjätte månaden med två små liv som sprattlar omkring i magen. Har svårt att förstå att det är sant efter många års försök. De små liven är resultatet av vårt andra IVF-försök och fantastiskt nog sattes bara ett ägg in. Att det skulle bli tvillingar fanns inte i vår föreställningsvärld.  Vi var på ett ultraljud i vecka 7 (som man alltid blir erbjuden vid IVF) och då såg man efter en bra stunds letande bara ett litet hjärta som tickade. Troligtvis var det svårt att se det eftersom det andra lilla livet låg i vägen. Det var först i vecka 14 som jag gick till läkaren av en annan anledning som han erbjöd ett ultraljud och då upptäckte att det var 2!!!! Jag bara skrattade och fattade ingenting. Sen grät jag glädjetårar hela vägen hem. Min stackars man var inte ens med och inte ens i samma stad. Försökte hålla mig att berätta för honom tills han skulle komma hem på kvällen men det gick bara en halvtimme. Han fick de fantastiska nyheterna när han var i en affär.

Det känns som att ha vunnit högsta vinsten. Att det där lilla befruktade ägget skulle dela sig i två, helt makalöst. Hoppas nu bara att allt går vägen. Det är så svårt att föreställa sig att vi om några månader kommer att ha två bebisar. Förstår att det kommer att bli tufft emellanåt men mest fantastiskt. Ni verkar ha det hur bra som helst.

Tack för en mysig blogg!

Mvh Annika

Visst blir man makalöst glad när man läser Annikas brev? Tack för att du delade med dig och stort lycka till med allt!

Namn: Myra & Viola

Födda: 090611, i vecka 32+3 (akutsnitt pga havandeskapsförgiftning).

Födelsevikt: Myra 1652 g/42 cm, Viola 1806 g/43 cm

Bor: Stockholm

Föräldrar: Lia och Erik.

Syskon: Nej.

Mamma Lia:

Våra fina tjejer kom nästan 8 veckor för tidigt och fick spendera sina första 3 veckor på neo på Danderyds sjukhus. Nu är de 3 månader gamla och goa, glada och tjocka! Vi tror att de är enäggstvillingar, men är inte helt säkra. Kanske blir de mer olika med tiden, tills dess fortsätter vi måla Violas ena tumnagel med rosa nagellack!

På bilden är tjejerna 2 månader gamla.

Om nån har missat så har jag nu sparkat igång min andra blogg och hemsida:

Fotograf Johanna Syrén.

Där kan ni se mina bilder, följa vad som händer mig fotomässigt och inspireras av andra fotografer.

Är du fotointresserad är jag absolut värd ett besök eller två.

Som tvillingförälder får man många frågor.

Det är litegrann som att vara kändis inbillar jag mig. När vi går på stan så kollar folk (även när de tror att man inte ser) och många kommer fram för att prata. Det är bara kul för det mesta, jag har själv alltid varit intresserad av tvillingar så jag svarar gärna på frågor. Men det KAN vara frustrerande, de gånger när folk suckar och tar för givet att det bara är problem med två. Varför inte glädjas med oss tvillingfamiljer istället?

Jag har listat de allra vanligaste frågorna jag får och tänkte svara på dem här. Och det vore skoj om ni vill göra samma sak? För alla är vi ju olika.

Alltså: Kopiera frågorna, svara och skicka iväg som kommentar. Frågorna är anpassade till mamman men om ni ändrar lite här och där så kan pappan/partnern svara också. Gör gärna det! Hoppa över vilka frågor ni vill och svara hur kort eller långt ni vill.

Hur gamla är dina barn nu? 9 månader.

Hur reagerade du när du fick veta att du väntade tvillingar? Jag blev glad, och inte särskilt förvånad. Jag har alltid önskat mig tvillingar och någonstans visste jag redan. Min man däremot svettades lite, men mest skrattade vi.

Hur var graviditeten? Enkel fram till vecka 25, då drabbades jag av smärtsam foglossning.

När sjukskrevs du? I vecka 26 tror jag det var. Min barnmorska ville vänta längre men jag tjatade och fick remiss till en fantastisk läkare som sjukskrev mig direkt (blivande tvillingmammor rekommenderas att sjukskrivas redan omkring vecka 25 eftersom tungt arbete eller stress kan utlösa prematur – för tidig födsel).

I vilken vecka föddes de? 36.

Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Jag tog mig igenom nästan hela förlossningen med värkar och allt men krystvärkarna var svaga så efter två misslyckade och dramatiska försök med sugklockan blev det akut kejsarsnitt. Men jag fick vara vaken och dunen har mått bra sedan starten och slapp kuvös. Jag hade väldigt ont efteråt och det var en jobbig återhämtning.

Ammade du? Ja och nej. Eftersom Alan och John föddes för tidigt hade deras sugreflexer inte utvecklats än så den första tiden (ca 2 månader) pumpade jag ur bröstmjök och gav i kopp/nappflaska. De lärde sig att ta bröstet efter ett tag men jag helammade aldrig utan bara ibland, för att söva eller trösta när det behövdes. De sov bättre och mer regelbundet av ersättning och det gjorde Mattias mer delaktig, så skulle vi få tvillingar igen skulle jag välja att inte amma. Ett svar som säkert upprör många men alla är vi olika som sagt.

Äter de och sover samtidigt? Ja.

Är det inte jobbigt med tvillingar? Jag tycker ärligt talat inte det. Visst krävs det tålamod, planering och rutiner men jag har svårt att kalla det jobbigt. Det är förmodligen lättare att ta hand om “bara” ett barn när det gäller matning och sömn och sånt men jag vet ju inget annat och det har funkat bra hittills. Men vem vet, mitt jobbiga kanske kommer senare istället…

Hur länge var Mattias föräldraledig med dig? Tre månader. Det underlättade massor så klart.

Hinner du ge uppmärksamhet till båda två? Det där är en typisk fråga som tvillingföräldrar ofta får, men den ställs sällan till föräldrar som har 2 barn (eller fler) i olika åldrar. Varför skulle det vara så mycket svårare med tvillingar egentligen? De är ju lika gamla, på samma nivå, så vi gör allt tillsammans. Det är egentligen rätt sällan som de slåss om min eller Mattias uppmärksamhet, för på nåt lustigt sätt känner de av varandra och liksom väntar på sin tur.

En annan sak som är viktig här är att tvillingar bör få egna speciella stunder med bara mamma eller pappa (eller med mamma OCH pappa om man har barnvakt till brorsan/syrran). Det är svårt att få till i början, vi har varit rätt dåliga på det, men blir nog lättare att genomföra ju äldre barnen blir.

Är de enäggs eller tvåäggs? Enäggs. Vi var länge övertygade om tvåäggs men vi gjorde ett DNA-test ändå och det visade sig att vi hade fel.

Ser ni skillnad på dem? Ja, alltid. Men jag förstår att folk tycker de är lika, speciellt när båda har napp och mössa.

Har de olika personligheter? Javisst, på insidan är Alan och John olika varandra precis som du och jag. De är båda sociala men Alan gillar verkligen uppmärksamhet och är otålig, John är självständig och kan vara väldigt envis.

Kommer de att gå i samma skolklass? Det beror på hur deras personligheter utvecklar sig. Blir någon mer dominant och tar större plats tycker jag att de ska gå i olika klasser. Men kanske kommer de känna en trygghet i varandra? Så framtiden får utvisa hur det blir med den saken.

Vill ni ha fler barn? Tänk om det blir tvillingar igen! Det vill vi nog. Enäggs går inte i arv (undantag finns) men eftersom det finns ett gäng tvåäggstvillingar på min sida är det fullt möjligt att det blir två igen. Men det skrämmer oss inte alls, för nu vet vi ju hur man gör!

Dubbel glädje? Dubbel glädje. Och mer därtill.