Vi firar Alla Helgona och Halloween hemma i Hälsingland så bloggen tar några dagar ledigt.

På lördag ska jag och Mattias på vuxenfest! Alltså en tillställning utan barn, för första gången sedan… väldigt längesen. Det ser vi fram emot, för även om barn förgyller livet ska det bli kul att bara prata vuxenspråk några timmar.

Ha en underbar helg!

Elisabeth i Mora, som fick ett gäng av dunens gamla plagg, har nu skickat bilder på sina pojkar Melvin och Milton. Känner ni igen kläderna?

Melvin & Milton:

Alan & John:

Melvin & Milton:

Alan & John:

Melvin & Milton:

Alan & John:

Och några fler bilder på de nyfödda. Bedårande, eller hur?

Dunen sover FORTFARANDE (!?) så jag passade på att gå på bloggrunda i cyberspace.

Fastnade för en fin grej hos Marko.

Är rensning av papper i byrålådan städning? I så fall städade jag nyss! Mycket nöjd.

Men jag upptäckte nåt konstigt. Efter att ha kollat in dunens försäkringspapper (erkänner att jag bara kastade ner dem i lådan utan att läsa så noga) inser jag nu att John är försäkrad, men inte Alan. Däremot en liten kille som heter Johan, med samma personnummer som John.

Suck. Hur svårt ska det behöva vara liksom? Händer sånt här er ofta?

Snart ska jag ringa det där försäkringsbolaget och få dem att skämmas litegrann.

… dammsuga bakom soffan, damma hyllorna i badrumsskåpen, torka alla golvlister, putsa fönstren, bädda rent i sängarna och göra vinter på balkongen.

Men istället sitter jag här. Och det är ganska skönt.

Jag sitter nog kvar tills dunen vaknar igen så att jag kan byta nån blöja eller leka med skallror. Vad som helst, men inte städa. Inte i dag.

Vissa dagar går det bara inte.

Jag pratade med Tvillingklubbens ordförande Margareta Ölwe häromdagen och hon efterlyser bilder till Tvillingklubbens hemsida. Gärna tidiga bilder från BB, hälsar hon. Kontakta Margareta på svenska@tvillingklubben.se om du har bilder och berättelser att dela med dig av. Skicka hit också, det är alltid lika kul att se. Gärna äldre barn också, eller vuxna till och med.

Jag vet att jag har utlovat en intervju med Margareta och den är på gång! Hon har fått alla frågor men är en busy lady, inte kostigt med den babyboom som råder.

Men snart, snart. Jag lovar.

En tvillingmamma hörde av sig och erbjöd oss hennes flickors urvuxna paraplyvagnar. En enkel modell, precis som vi har letat efter. Hur glad blir man liksom? Mycket snällt, tack igen Annica.

Som om det inte vore nog för att komma till himlen gav hon oss även 2 söta korgstolar och en gåvagn som har framkallat många asgarv den här helgen.

John är alltid chaufför och Alan vill bli skjutsad hit och dit. Vad säger det om deras framtid tro?

Jag har tidigare berättat om min kärlek till pixiböcker.

Jag bara älskar dem, skulle kunna köpa hur många som helst.

Och extra kul är det när ens kära vän fyndar ett gäng gamla böcker på loppis och överraskar mig. Vissa från tiden då de kostade 85 öre.

Lycka!

… något som inte är särskilt härligt i den här åldern är blöjbyten. Dunen vägrar att ligga på rygg, vill bara rulla runt på skötbordet eller sätta sig upp. Kissblöjor funkar ju rätt bra med det där andra är en stor utmaning. Vi har testat allt – leksaker, tandborstar, mobiler (inte telefoner alltså).

Och jag undrar: När ska detta sluta? Snälla, säg att det kommer en tid igen då de lugnt och stilla bara kommer att ligga där?

Nähä.

Det är en härlig tid nu.

Den här åldern (10 månader +) är häftig tycker jag. Så mycket händer, hela tiden. Alan och John har snabbt förvandlats från bebisar till barn, deras personligheter blir tydligare för varje dag och de upptäcker sig själva och omvärlden på ett nytt sätt. Fysiskt lär de sig nya saker hela tiden, men det händer även mycket på insidan. Det är plötsligt mer av allting – viljan, glädjen, ilskan!

När vi åkte till New York för en månad sedan gick det bra att lämna Alan och John men det skulle vara så mycket svårare nu. De har blivit mer mammiga och pappiga de senaste veckorna och vill ofta komma upp och gosa. Tidigare var de ganska självständiga och gillade att leka för sig själva men nu är lyckan total när mamma eller pappa sitter med i lekrummet. De visar på ett tydligare sätt att de behöver oss och vill vara nära, och det känns fint.

Kärleken till ens barn är villkorslös och obeskrivligt stark från dag 1 men för tvillingföräldrar handlar den första tiden mycket om planering och rutiner, mat- och sovtider. Nu slappnar vi nog av lite mer allihop och verkligen njuter av varandra.

En härlig tid som sagt.