Ha en underbar afton kära ni. Här är några vardagsbilder från året som gick.

Januari:

Februari:

Mars:

April:

Maj:

Juni:

Juli:

Augusti:

September:

Oktober:

November:

December:

Självupptaget det här men jag är svag för listor och enkäter och andra obetydliga ting.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Mammagrejen var ny.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Varje nyårsafton i ungefär 10 års tid har jag lovat mig själv att boka en tid hos tandläkaren. Och fan, i år gjorde jag det!

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja min bästa Linda fick en liten Elvira som mina pojkar ska slåss om när de blir stora.

4. Dog någon som stod dig nära?

Min otroliga vän Ludde, och min kusin Ann-Sofie gick bort på tok för tidigt.

5. Vilka länder besökte du?

USA.

6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?

Mer tid kanske.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?

Dunens ettårsdag var fin och intensiv. Den 13 december.

8. Vad var din största framgång 2009?

Jag är glad över att jag fortfarande är kreativ och har stor arbetslust. Får 10 nya idéer om dagen ungefär.

9. Största misstaget?

Lite samma grej. Eftersom jag är besatt av att förverkliga alla idéer har jag fullt upp.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Hade jäkligt ont i lilltån ett par dagar i somras men det är nog allt.

11. Bästa köpet?

Min svarta vinterrock.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Blöjor?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Duh! Dunen så klart. Och min man. Och alla fina släktingar som alltid finns för oss när vi behöver.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?

Då svarar jag konserter istället. Bruce Springsteen, Coldplay, Ed Harcourt och Loney Dear rockade bäst.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare!

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Låtit bli godispåsen.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Ätit ur godispåsen.

18. Hur tillbringade du julen?

På julftonen träffades vi först hos mina föräldrar, sedan hos Mattias föräldrar. På kvällen firade vi tillsammans allihop i vårt lilla hus i Hälsingland.

19. Blev du kär under 2009?

Ja några gånger. Men i samma gamla karl!

20. Favorittidning?

FILTER.

21. Favoritprogram på TV?

Grey´s Anatomy, Inside the Actors Studio, Curb Your Enthusiasm, Dexter, Mannen under trappan, Antikrundan mfl

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?

Oj vilken fråga. Nej.

23. Bästa boken du läste i år?

Är usel på att läsa böcker. Men On Photography av Susan Sontag kan jag läsa hur många gånger som helst.

24. Största musikaliska upptäckten?

Jag slöt fred med Thåström, Ljungström och Waits.

25. Något du önskade dig och fick?

Ge ut en bok!

26. Något du önskade dig men inte fick?

Ge ut en bok till. Men den kommer.

27. Årets bästa film?

Pingvinresan. Vet att den är gammal men JAG såg den i år så då räknas det väl?

28. Vad gjorde du på din födelsedag?

Kafferep.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Tråkigt svar men nej.

30. Vad fick dig att må bra?

Dunen! Dunen! Dunen!

Tack för era kommentarer och frågor! Kul att den här bloggen inspirerar er och att ni vill lära er mer om foto.

Självklart delar jag med mig av det jag vet. Några övergripande och konkreta fototips finns i bildspelet  här, och nedan kan du läsa om just barnfotografering.

Det är viktigt att föreviga de speciella stunderna, och att de sparas till eftervärlden. Glöm inte att framkalla småkort också, och spara de digitala filerna på minst 2 ställen. På datorn men även på en hårddisk eller dvd-skiva som förvaras någon annanstans. För tänk om det skulle börja brinna? Sånt händer ju.

TEKNIK:

Jag är egentligen ingen tekniknörd, går mer på känsla och leker fram bilder. Men det är bra att ha en ordentlig kamera att leka med. Själv använder jag systemkameran Canon EOS 5D och blixten Canon Speedlite 430EX. Objektivet är ett Canon 24-70 mm, 2.8. Dyra grejer eftersom jag jobbar som fotograf men man kommer långt med budgetvarianterna Canon EOS 400D och 450D eller en vanlig kompaktkamera. Till vardags använder jag Canon G9 och den är helt ok (finns även en nyare variant som heter G10 eller en Canon S90). Fördelen med en systemkamera är att man kan styra över bilden mer och ha mer kontroll, att bilden tas direkt utan fördröjning och att den externa blixten kan riktas åt olika håll så att ljuset inte blir hårt. Men annars kan man alltid ta till små tricks, sätta en strumpbyxa eller en bit smörpapper över blixten till exempel. Det gäller att testa sig fram, öva öva öva!

FOTOGRAFERING:

När jag barnfotograferar gör jag det helst utomhus om vädret tillåter. Det är lätt att få fina bilder i en park eller i skogen till exempel. Är barnen lite äldre kan man be dem springa omkring och leka så att det ser spontant och glatt ut. Men glöm inte att de vackraste bilderna ofta är på barn som inte ler. Anpassa bilden efter barnens humör, tvinga inte fram något eller planera i förväg utan var beredd på att vad som helst kan hända.

Barn som inte går själva brukar jag fotografera tillsammans med föräldrarna utomhus eller inomhus. Då förvandlar jag sovrummet till en mycket enkel studio. Jag lägger eller sätter barnet på ett svart överkast som går upp en bit på väggen så att hela bakgrunden blir svart. Och så riktar jag blixten mot taket så att ljuset blir bra. På så sätt blir bakgrunden fortfarande mörk och man kan förstärka det ännu mer i efterbehandlingen. Sedan är det bara att börja leka.

Det är viktigt att ta många bilder. Med dagens digitala teknik kostar det varken tid eller pengar så det är dumt att låta bli. Jag tar någonstans mellan 200-500 bilder när jag jobbar och väljer ut ungefär 30 av dem.

URVAL:

Jag gör 2 olika urval. Först väljer jag alla bilder som är bra och lägger i en mapp och sedan gör jag ett sista urval och tar ut de allra bästa.Om det finns tre bilder som är ganska likadana väljer jag bara en av dem, även om alla är bra. Det gäller att vara hård och att kunna välja bort bilder som man egentligen tycker om. För finns det flera liknande bilder drunknar de litegrann i varandra. Kill your darlings, helt enkelt. Less is more.

EFTERBEHANDLING:

Jag arbetar med alla bilder i ett program som heter Photoshop. Jag skulle inte klara mig utan det, men det finns enklare varianter om man inte är proffs. Lite osäker på vad de heter, tipsa gärna varandra om bra program för bildbehandling. När jag bildbehandlar sätter jag storlek och “trycker till” bilden så att det blir mer kontrast och kanske ljusar upp eller mörkar ner vissa partier. Jag jobbar mycket med det som heter kurvor och nivåer. Svårt att gå in på detaljer, har ni någon specifik photoshopfråga får ni gärna höra av er.

Jag filmar ju en hel del också, och det gör jag med min Canon G9. Jag redigerar filmsnuttarna i ett program som heter iMovie som brukar följa med datorn om man har en Mac. Ett enkelt program, man kan lägga på musik och varva stillbilder med rörliga bilder. Urvalet är viktigt även när det gäller film, och klippen får inte bli för långa för då blir det snabbt långtråkigt. Även om vi föräldrar gillar att glo på våra barn hela dagarna tycker långt ifrån alla att det är lika intressant!

Tadaa. Det var min lilla guide. Fler barnbilder finns här.

Känner du att du inte har tid eller lust att fotografera dina barn finns många duktiga fotografer därute som gärna förevigar dina små. Har du inte den rätta tekniken kan det vara smart att anlita en fotograf några timmar så att det blir riktigt bra. En bra investering inför framtiden, och det är dessutom inspirerande att se en fotograf arbeta. Lite som att gå en fotokurs.

Lycka till!

Goo Joool!

Hihi, jag gissar att nästa julfirande kommer se ut ungefär så här.

Det här är familjen JEJA – Johanna, Edvin, Johan och Alvar.

Vi träffades på öppna förskolans tvillingträffar i höstas och har hunnit bli nära vänner. Härlig bild, eller hur?

Foto: Johanna Syrén

Jag tittar in lite snabbt nu bara, hör av mig personligen till er som mailat efter ledigheten.

Stackars Alan har dragit på sig ett jobbigt virus så han är ledsen och hängig. Men vi var till farbror doktorn i dag och det var ingen större fara. Vätska och vila så ska det nog ordna till sig.

Angående inlägget “Stora snacket” vill jag förtydliga följande:

Inlägget handlar om att man inte bör prata om hur lika Alan och John är inför dem, och inte jämföra dem så att de hör när de börjar bli stora och själva förstår.

Det handlar INTE om att man måste se skillnad på dem i alla lägen och aldrig får ta fel. För självklart förstår jag att folk kommer att göra det. Det är svårt att se skillnad på dem och jag har själv svårt att se skillnad på andra enäggstvillingar.

Ni som umgås med tvillingfamiljer behöver alltså inte vara rädda och nervösa för att ta fel! Det är vi mycket vana vid och har stor förståelse för. 

Någon kommenterade att jag ofta klär Alan och John lika, och ställer sig därför frågande till mitt inlägg. Har man sett ettårsfilmen eller bilder från när de var yngre så stämmer det att de ofta hade lika eller matchande kläder. Men inte sedan några månader tillbaka. Nu har de alltid helt olika kläder, ettårsdagen undantagen. Men även om jag gjorde det så sitter det ju inte i kläderna. Jag känner föräldrar som klär sina barn lika fortfarande, och självklart är de precis lika måna om individerna ändå.

Och det här med ordet “tvillingarna” har mottagits lite blandat. Jag skrev ”Att alltid kalla Alan och John för tvillingarna är inte ok”. En och annan läste kanske inte ordet “alltid”. För självklart är det ok att säga det ibland. Jag har inget emot ordet tvillingar, för det är ju precis det de är. Att den här bloggen heter Tvillingbloggen är alltså en helt annan sak.

Vill också passa på att tacka för alla underbara råd och erfarenheter. Tack tack tack!

Nu ska jag ut och åka pulka med John. En ny favorit!

Nu är vi i fagra Hälsingland! Stannar här tills nästa år.

Jag har ingen dator häruppe men bloggen rullar på ändå. Det finns ju tidsstyrning! Sanningen är att jag skrev det här inlägger för flera dagar sen. Busigt va?

Faran med det är ju om man skulle gå och dö… det skulle bli creepy.

Jag har tidsstyrt ett gäng inlägg så håll koll på mig. För än ligger jag inte med långnäsan i vädret, som min stålmormor brukar säga.

Namn: Elias och Noah.

Födda: 29:e januari 2009 (v 31+5).

Födelsevikt: 1543g och 1495g.

Bor: Nacka.

Föräldrar: Erica och Petter.

Syskon: Gabriel 3,5 år.

Mamma Erica berättar:

Elias och Noah är enäggstvillingar och föddes med akutsnitt i v 31+5 efter vattenavgång. Killarna är väldigt nyfikna, sällskapssjuka och fulla av energi vilket vi inte minst märker av nu när de tar sig fram överallt och nte är stilla en sekund! Med en treåring i familjen också så har vi minst sagt fullt upp!

Jag (Johanna) fotograferade Elias och Noah för en vecka sedan:

Med mamma Erica:

Om några månader ska dunen in på förskola. Det är Mattias som skolar in dem men jag planerar att boka in ett möte med personalen eftersom jag har en del att säga om framtiden. Jag funderar mycket över individen och det känns viktigt för mig att prata om det redan från början.

Att alltid kalla Alan och John för “tvillingarna” är inte ok till exempel, och jag vill att folk verkligen ska anstränga sig för att se skillnaderna – både på utsidan och insidan. Jag har träffat en pedagog på öppna förskolan som satt och ojade sig över hur lika de är och sedan vände sig till en tjej och sa: “Men dig finns det bara en av i alla fall!” Hon hörde själv hur det lät och bad om ursäkt direkt men såna situationer kommer förmodligen att uppstå om och om igen.

När Alan och John själva förstår vad som sägs vill jag inte att de ständigt ska behöva höra “Oj vad lika de är!” eller “Jag ser inte vem som är vem!”.

Jag förstår att det är svårt, men man behöver ju inte tjata om det inför dem. Något för alla, speciellt anhöriga till tvillingar, att tänka på.

Men nu undrar jag. Nån annan därute som har haft det där “snacket” med förskolan? Vad sa ni? Har det funkat? Tips, tack!

Om någon undrar så kommer Alan och John gå i samma förskolegrupp men eventuellt i olika klasser i framtiden. Men det beror så mycket på hur deras personligheter utvecklar sig.

Sigrid på Narkoskliniken i Stockholm är min gud.

Besöket i dag gick så mycket bättre än jag hade kunnat ana. Huvudvärken och illamåendet försvann direkt när jag träffade lugna Sigrid och undersökningen var helt smärtfri och utan obehag. Inga elaka instrument utan bara en spegel och röntgen. Ingen tipspress heller, vi gick sakta och försiktigt fram.

Jag blev lite kaxig där ett tag och sa ja när Sigrid frågade om hon fick ta bort tandsten. “Piece of cake” tänkte jag hurtigt men paniken kom så fort hon började skrapa så det var bara att avbryta. “Måste jag?” frågade jag. “Nej, absolut inte. Vi gör ingenting du inte vill”. Fattar ni vilken fantastisk människa?

Och lyssna på det här. Jag trodde att jag skulle ha tiotals hål men hade inte ett enda! Inga återbesök alltså. Bara ni tandvårdsrädda kan förstå hur lättad jag är över att slippa den hemska borren.

Min rädsla finns fortfarande kvar men jag är inte längre rädd för att gå genomgå en årlig undersökning. Så länge Sigrid sitter bakom ratten är jag lugn.

Tack för ert pepp, och hoppas det här kan hjälpa någon annan att ta steget.

På tandläkartoan 2 minuter före undersökningen. Liten, rädd, ensam.

På tandläkartoan 2 minuter efter undersökningen. Glad, lugn, mallig.