07
Nu är det dags.
I dag säger den här familjen adjö till blogglivet.
Vi kommer fortsätta leva våra små liv, men från och med imorgon utan publik.
Det känns både skönt och tråkigt. Ska jag tvillingblogga vill jag som sagt göra det bra, och jag känner inte att jag har samma tid och glöd längre. Det finns önskemål om att jag ska fortsätta blogga i mindre skala, en gång i veckan eller så, men det är inte riktigt min stil så därför säger jag adjö nu. Inte helt utan separationsångest, och svårast blir avskedet för dunens mor- och farföräldrar som kunnat följa sina barnbarn från Norrland varje dag.
Men vi försvinner inte ut i tomma intet. Ni som vill kan följa min fotoblogg och kolla in familjens profil på Youtube då och då. Dunfilmer utlovas!
Och Tvillingbloggens arkiv kommer att finnas kvar. Så om du väntar tvillingar kan du alltså börja om från början och kolla in gamla inlägg. Här är det allra första jag skrev.
Dessutom finns många bloggar kvar därute. Jag kommer hålla koll på Johannes, Evelina, Jenny, Linda, Madeleine, Marko, Elisabeth, Sargit, Ankan och en drös till. Tipsa gärna varandra nedan om fler läsvärda tvillingbloggar.
Jag tackar er för ett fantastiskt år och många kloka ord. Drygt 1700 kommentarer blev det, en bunt fina email och fantastiska möten i verkliga livet. Ni har lärt och gett mig så otroligt mycket så T A C K! Förhoppningsvis har jag lärt er något också.
Känns himla konstigt att säga adjö. Hur gör man det?
Kanske med den här vackra dikten av Jessica Marie Nilsson, som en läsare tipsade mig om en gång.
Så kom ni till oss älskade barn, och grep våra hjärtan med kraft. Men ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Ni ler så ni strålar, era själar lyser klara, ni fångar all ömhet omkring. Små fötter och fingrar, er hud och er doft, så underbart skapat allting.
Era liv ska vi följa och finnas för er och dela er glädje och sorg. När skuggorna hotar ert solsken, är vi er tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått bevara. Inte bara ett barn, utan två att få älska och skydda från ont, en lycka svår att förklara.
PUSS!
Januari 7th, 2010 kl. 6:24
Hur man säger adjö? Enkelt. Man säger inte adjö. Man säger vi ses. För så är det nämligen. Man ses. Livet är för kort för avsked!
Vi ses!
Januari 7th, 2010 kl. 7:57
Hej Johanna!
Känns så trist att du slutar. Vill ändå bara säga att jag tycker din blogg varit oerhört rolig och givande att följa. Du skriver bra och bilderna är ju SÅ fina! Stort lycka till med allt som kommer framöver. Att ha barn blir bara roligare och roligare, enligt min uppfattning. Tänker ofta: “Just den här åldern, den MÅSTE ju vara den bästa!”… så härligt.
Kramar i cyberspace från en twinmom till en annan!
/ Linda
Januari 7th, 2010 kl. 9:19
Tack för den här tiden, det har varit kul att följa dina pojkar som är nästan jämngamla med mina flickor. Vi blev alla kära i dem från första stund och kommer att följa er via youtube och din fotoblogg hädanefter.
Lycka till!
Januari 7th, 2010 kl. 10:35
Tack för alla fina inlägg där du delat med dig från din vardag.
Önskar dig och din familj all lycka i framtiden.
Kommer så klart att följa din fotoblogg och er på youtube för att få en glimt av dunens utveckling.
Tycker inte heller om att säga adjö, därför vill jag dela med mig av en fin irländsk sång som handlar om just avsked.
“Må vägen komma dig till mötes,
må du alltid ha medvind,
må solen värma ditt ansikte.
Må regnet falla mjukt över dina ängar.
Tills vi möts igen,
tills vi möts igen,
må Gud hålla dig i sin hand.”
Januari 7th, 2010 kl. 10:48
En lyckospark på vägen till ett fortsatt lyckligt familjeliv och kreativt skapande. Det har varit kul att följa dig och dina tvillingpojkar även om jag har stora barn själv. Fotografierna och den ärliga tonen i dina inlägg har varit höjdpunkterna i din blogg. Kanske du kommer tillbaka med syskonbloggen om några år?
Januari 7th, 2010 kl. 10:48
TACK för det här året! Kommer sakna din blogg mer än du kan veta.
Lycka till i framtiden.
Stor kram Ann
Januari 7th, 2010 kl. 11:16
Det kommer verkligen att bli tomt utan din blogg. Den har varit till mycket stor
hjälp för oss att följa gossarnas första år! Vi har fått följa deras utveckling på ett fint sätt på avstånd men som ändå har känts nära p.g.a. dina fina bilder.
Tusen tack Johanna!
Januari 7th, 2010 kl. 12:40
[...] dag slocknar Tvillingbloggen. Trist tycker jag. Men sådant är livet, och det finns ingen anledning att hänga läpp för [...]
Januari 7th, 2010 kl. 13:43
Ah, det har varit sa roligt att folja din blogg!! Kram, kram
Januari 7th, 2010 kl. 15:14
Tack för det här fina året vi har fått vara med om. Har inte själv barn men hoppas forfarande…
Finfina bilder och valskrivna formuleringar kring livet för dina dun!
Tack från en trogen läsare på andra sidan Atlanten.
Januari 7th, 2010 kl. 15:39
Hej!
Adjö later sa definitivt. Varför inte bara säga “Hej Da”. Pa tyska betyder Adieu farväl för evigt, and you’ll never know…. Jag kommer att tänka pa Johnny Cash med sin lat We’ll meet again, I don’t know where and I don’t know when,,, but…
Ungefär sa gar den laten. Jag tror att det var Vera Lynn som sjöng den under krigsaren.
Januari 7th, 2010 kl. 18:27
Tack!
För din underbart fina blogg som jag följt under de senaste året!
Lycka till med din fina familj!
Januari 7th, 2010 kl. 18:47
Tack Johanna, för att du delat med dig av ditt liv det senaste året! När jag fick barn i slutet av december 2008 åkte jag på en rätt jobbig förlossningsdepression som höll i sig i tre-fyra månader. Det har betytt mycket för mig att kunna läsa om er vardag och se bilder på din glada familj, för att i mörka stunder kunna förstå hur fint allt kan bli. Många gånger har jag dessutom ryckt upp mig och tänkt att “kan Johanna komma utanför dörren med två bebisar – då klarar jag det med ett”.
Så tack igen, för att du förgyllt min mammaledighet. Kram!
Januari 7th, 2010 kl. 19:04
Det där gick rakt in i hjärtat. Tack till dig också, för att du delade med dig och för att du förgyllde min torsdagskväll!
Januari 7th, 2010 kl. 19:41
Jag har följt din blogg från början utan att hittills skriva en enda kommentar så nu är det verkligen på tiden… Stort tack för den här tiden, det har varit så roligt att läsa dina kloka inlägg och se dina otroligt fina foton. Har en pojke som är bara några månader äldre än dina dun och det känns som våra småkillar följts åt under det här året. Tack!!
Januari 7th, 2010 kl. 21:36
Hej!
TACK! Har följt din blogg sedan januari och tycker att du har gjort ett fantastiskt arbete!
Önskar dig all lycka till framöver!
Januari 8th, 2010 kl. 8:37
Fina ord. Här är en ny film som tack! http://www.youtube.com/watch?v=wEgr22wefE8
Januari 8th, 2010 kl. 18:10
Jag kommer verkligen sakna din blogg och att läsa om dina killar. Har varit jätteroligt! Lycka nu till med allt! Kram /En läsare
Januari 8th, 2010 kl. 19:57
Tack Själv! Du har som sagt förgyllt många stunder här hemma, med fina bilder och en drös kloka ord! Jag kommer att följa med på fotobloggen och på youtube, man måste ju hålla sig ajour lite grann.
Som sagt “Vi ses”
Kramar Evelina, Bastian & Milo
Januari 12th, 2010 kl. 21:57
Kör hårt Johanna!
Hänger på fotobloggen framöver istället
Januari 13th, 2010 kl. 14:37
http://paridamer.blogspot.com
Februari 7th, 2010 kl. 14:45
Tack för den här tiden! Har varit spännande att få följa dig och din fina familj. Extra intressant för mig som har tvillingpojkar bara några månader yngre än dina.
Kram // Therese mamma till Sanja och tvillingpojkarna Alex och Max.